Det är inte som det ser ut! Vi är inte turister!

Det var delade åsikter vid frukostbordet idag. English breakfast med bönor i söt tomatsås verkar vara lika kontroversiellt som koriander. Även persilja i äggröra väckte känslor. Vid uppställningen smittade gäsparna av sig. Jag har precis fått lära mig att gäspsmittning handlar om en gammal ritual hos våra förfäder och om människans empati – inte om att tröttheten smittar. Det är roligt att applicera ny kunskap på verkligheten.

På tal om ny kunskap var vi på en till guidad busstur idag. Vid det här laget är vissa i klassen riktigt ruttade på att lyssna på guider med knacklig engelska; andra är riktigt ruttade på att sova på bussar. Som vanligt tittade jag ivrigt ut genom fönsterrutan de första två timmarna, men efter lunch åkte hörlurarna på och det började sprätta i benen. Vi gjorde en kort levadavandring, kollade på utsikter och de historiska byggnaderna Houses of Colmo. I sista minut försökte jag febrilt söka användbar information till mina reseuppgifter också.

Det som har blivit spännande med dessa utdragna åttatimmars bussturer är att se hur skolkunskap tillämpats på verkligheten tillslut. Våra samtal har gått från att, i första ring, prata skvaller, till att nu fräsa och frusta kring kommersiella historiebruk och åsikter om turistifierade landsbygder. ”Åh fyfan! Kolla på det där hotellkomplexet!”, ”Vilka åker ens dit?”. Samtidigt sitter vi i en turistbuss och skäms. I en turistbuss som till och med åker till de mest turistiga målen. Tidigare har vi fnyst åt turister eftersom att: vi är ju här för skolan. Men någonstans har vi väl nu insett att vi gör samma sak som dem. Vi är turister. Sorry to break it to you.

Klockan börjar närma sig utegångsförbud. Alla är ombord innan 19:00. Vid middagsbordet snurrar frågan om framtiden mellan den ena och den andra. Vad ska du plugga för något? Ska du flytta? Resa? ”Äsch, jag tar det som det kommer”. ”Jag är för van vid mina egna rutiner för att flytta hem igen”. Efter middagen borde jag ha pluggat, men pappa fyllde år, så jag och fem halvdana polyfona körmedlemmar gick upp till backen och spelade in en hälsning.

Ja, nu är det kanske sista möjligheten att få in sena inlämningar. Sedan kommer sjöbenet gå på drygt 20 dagar. Det är lite som att åka upp i rymden. Tiden går långsammare ombord på farkosten, sedan kommer man tillbaka till jordelivet och då har det gått ett bra tag. Plötsligt kommer studenten. Hoppsan. Bäst att jag skickar in min jobbansökan!

Timvisaren börjar närma sig 01. Jag sitter ensam och bitter i stora mässen och lyssnar på I’m Too Sexy med Right Said Fred av gammal vana. Sätt på den du också.

Alicia Borg, Midskepps