Nu är det bara en hamn kvar för oss denna resan, om man inte räknar Miami såklart. Det känns skumt, lite skönt och ganska sorgligt. Jag vill inte att resan ska vara över men samtidigt är jag nog rätt taggad på att få komma hem. Men det är fortfarande 21 dagar kvar, så resan är inte slut än! Och nog har vi några sjödagar kvar, hoppas bara att de blir bättre än denna dagen...

Idag klockan 09:00 lämmnade vi nämligen Grenada med sikte på Dominikanska Republiken. Vi kom tyvärr inte så långt innan vi stannade igen för badstopp! Det blev ett härligt avslut på en fantastisk vecka och en trevlig start på detta sjöbenet. Runt halv elva var vi iväg igen och innan vaktbytet klockan 12 hade fyra segel redan satts. Detta var väldigt annorunda från när vi lämmnade Kap Verde då vi fick köra för motor det första dygnet. Så det var kul att uppleva en mer intensiv seglingsstart! Dock kunde vi ju bara sätta många segel direkt för det blåste en del, vilket också betydde att det gungade ganska mycket. Och här kommer vi till varför det inte blev en jätte bra sjödag, många blev nämligen sjösjuka. Det kändes lite som en repeat av första sjöbenet (från Malaga till Gran Canaria) när runt 80% av båtens befolkning var sjösjuk. Riktigt så dåligt var det inte nu, men nästan. Jag samt två andra i vakten var de enda som inte var sjösjuka bland vaktstyrkan (vaktsstyrkan är då de som inte jobbar i byssan/köket eller är livbojsvakt, utkik eller rorgängare) så vi fick göra ganska mycket. Vilket var kul, så allt var inte dåligt, det var ju bara lite synd dom som inte mådde bra.

Sen tyckte inte alla att lunchen var helt toppen så det var ju också lite negativt. Ett riktigt ilandsproblem egentligen men på en båt där inte mycket händer påverkar maten mer än vad man tror. Lunchen var då svampsoppa, och jag tyckte det var riktigt mysigt. Jag sa till mina hyttkompisar, när vi diskuterade lunchen, att soppan smakade lite höstigt. Dom svarade att det inte är höst just nu. Vilket de förvisso har rätt i. Med det sagt står jag ändå fast vid att lunchenvar go. Det kanske låter lite galet för er där hemma att vi här på båten sitter och helt seriöst debatterar maten, men sen är ju ganska mycket med den här resan lite unik, så så får det vara.

Middagen var förövrigt väldigt god (pasta carbonara) så det jämmnar ut sig (:

Lina Exerman SA1922