Det nybakade brödet var höjdpunkten på dagen

Det är den andra december och första heldagen ute på sjöss. Nu är det bara sex dagar kvar till Las Palmas, trots att det känns som en evighet. Dagen startade tidigt med att jag blev purrad redan klockan 03:30 på morgonen. Detta var dock inte min första väckning under natten.

Varje gång fören dunsat ner i de stora vågorna har jag vaknat till och haft svårt att somna om. Sjösjukan är värst nere under däck. Därför fick jag skynda mig upp till den friska luften för att gårdagens mat inte skulle hamna på durken istället. Gång på gång dunsade jag in i väggarna på grund av de stormiga havet. Att vara under däck kändes som en ”never ending berg- och dalbana”. Väl på uppställningen mådde jag lite bättre trots de kalla vindarna och de tunga vattendropparna som passerade förbi. Sjösjukan lättade från min kropp när jag fick kolla ut på den helt tomma horisonten. Resterande tid av vakten spenderade jag sovandes på halvdäck. När jag vaknade möttes jag plötsligt av ett tryck i halsen, jag var tvungen att spy...

Hela gårdagens middag var nu samlad i rännstenen. Jag mådde genast mycket bättre efter att ha fått ut allt. Nu kunde jag äntligen stå på benen och hjälpa arbetsstyrkan med att kvajla alla tampar. Orken varade dock inte länge då sjösjukan var tillbaka igen efter en liten stund. Efter en fem timmars lång vakt var det äntligen sovdags igen. Jag förbredde mig för rushen ner till min varma koj genom att planera varenda steg för att undvika berg- och dalbanans helvete. Av fyra timmars sömn fann jag ork till att kravla mig upp till däck för att få en aning frisk luft. Är det verkligen värt att pendla mellan sömn och arbete i konstant illamåeende. Upprepande spolning med vattenslangen för att få bort pastabitarna från rännstenen ner till havet. En ljuvande varm doft spred sig från byssan, nybakat bröd. Min aptit var tillbaka och det enda jag ville ha var det där ljuvliga brödet. Då kom jag på att det var värt all plågeri, sömnbrist och hemlängtan. Illamåendet kommer så småning om att gå över och jag kommer få uppleva saker jag aldrig kommer glömma.

Det värsta är att det nybakta brödet är höjdpunkten på dagen.

Hedvig Bonde