Det perfekta slutet

Dagen började hårt med att jag missade frukosten vilket gjorde att jag flög upp ur sängen för att klä på mig till den fruktade vakten. När kläderna väl var på tog jag ruschen till toaletterna, men det visade sig snabbt att jag inte var den enda med den tanken. Jag gav då upp den tanken och släpade mig till frukosten.

Efter en snabb scanning av stora mässen lokaliserar jag ett egg, en macka och kaviar, jag vänder mig sedan mot klockan som säger att jag har fem minuter till uppställning. Jag skalar ägget på 20 sekunder och sätter sedan ihop den magnifika mackan på 1 minut. Detta ger mig då cirka 3 minuter att äta den vilket jag löser med ögonbindel.

Det är en känsla som sköljer över mig på uppställningen då jag vet att det är dags att jobba från 08.00 till 17.00 i stekande hetta med att bland annat knacka rost, slipa och fetta.

Dagen förde däremot med sig lite olika överraskningar, det började med att en gullig liten bil långsamt närmade båten, när den kom lite närmare och jag såg vad det var för bil blev jag paralyserad av skräck. DET ÄR SOPBILEN. Detta innebär att överraskningen är att tömma och städa soprummet som vi inte har tömt under hela atlanten. En odör strömmar snabbt ut i luften då vi öppnar den fruktade dörren in till soprummet, det blir inte häller bättre när vi skall ner och hämta de halvfrusna matresterna som droppar över hela båten. Vi ställer oss i en kedja och börjar langa alla sopor mellan varandra tills de når sin slutliga viloplats, containern. Det bästa med detta var när jag tog emot en påse med kompost och den går sönder, ut rinner gammal sopa över hela benet. Detta var inte mitt livs bästa stund och kanske inte vad jag förväntade mig göra på Gunnis.

Soporna blir efter många om och men helt tömda och som tur var blev jag inte den som sedan behövde städa det avskyvärda rummet, istället fick jag ett specialuppdrag med kapten Torben. Detta visar sig då vara dagens andra överraskning, jag skall nämligen åka med Berit för att hämta en orimligt stor mängd med bildäck. Detta utspelar sig genom att vi först skall välja ut vilka däck vi vill har från ett sunkigt litet hål i väggen som visar sig vara en däckverkstad. Efter en stund har vi kommit fram till 22 däck som sedan jag och Agnes skall bära i omgångar tillbaka till Berit. Det kanske låter dumt att klaga över men det är 30 grader och vägen över till Berit består av en högt trafikerad bilväg, en otrevlig get och en ranglig hemmabyggd trappa.

Väl tillbaka på Gunnis möts jag av bästa möjliga välkomnande. De andra i vakten har precis börjat jobba igen efter trefikat vilket innebär att jag, med ett stort leende på läpparna kunde beordra dom att bära upp alla däck från Berit till Gunilla medan jag satt med sockerkaka och bulle och glatt tittade på.

Jacob Carlson