Dygn på repeat

Tredje april var som vilken annan dag som helst på båten. Gunillabubblan sluter sig tätare, intrycken utifrån blir färre och färre och bristen på nya händelser att diskutera gör att samtalsämnena går på repeat.

Corona och studenten har diskuterats fler gånger än jag kan räkna och oväsentliga saker som om man tycker om att dricka mjölk eller hur man slår glas kan diskuteras i 20 minuter. Dag för dag ser likadan ut, du vaknar, går på vakt, äter, har lektioner, går på vakt igen och sover, alltid med exakt samma fjorton personer, exakt samma tider och i exakt samma ordning. Jag har tur, jag trivs väldigt bra i styrbord. De flesta av mina närmsta kompisar är också styrbordare och du kan alltid vara säker på att du får minst ett gott skratt per vakt, för min del är det oftast fler för jag skrattar åt det mesta som sägs och görs. Vi hade lovebombing häromdagen och på min lapp var en av kommentarerna ”Du är som hon på russinpaketen, glad för allt och ingenting”.

Jag tror hela den här överfarten blir lättare med en positiv inställning, alla kommer tycka det är jobbigt ibland, att ha gått upp 03.30 varje morgon som vi gjort ett bra tag nu tär på krafterna. Tröttheten börjar slå in men vi i styrbord försöker se på det hela positivt, vilket lättar upp stämningen. Vi gör det bästa av situationen, och detta är trots allt, i alla fall som det ser ut i dagsläget, vår sista tid med klassen. De där hemma har hört att de ska förbereda sig på att de kanske inte kommer tillbaks till skolan innan sommaren och sen tar vi studenten. Är det vår sista tid tillsammans är det viktigt att vi tar vara på den, för vi har trots allt bara varandra när vi är här. Det är lite svårt att komma ihåg det, för på 4-8 vakten har vi ingen aning om vi blir purrade till morgon eller eftermiddag och dagarna flyter bara ihop. Därför är det svårt att stanna upp, ta dag för dag och uppskatta tiden vi får. Varje dag med försening hem är trots allt en extra dag tillsammans, och även efter sex månader sammanlagt ombord så gillar vi att umgås med varandra.

Jag var backis idag, vilket är jättetrevligt men bästa tiden på vakten är ju när man får servera styrbord middag. Vi brukar skoja om att vi är en liten sekt som stänger ute oss från omvärlden. Vi sitter och sjunger sånger tillsammans, talar om corona och studenten, diskuterar glasslagande, mjölkdrickande och när vi får amerikanska pannkakor nästa gång. Samtalen fortsätter gå på repeat och kanske är det just er vi pratar om vid nästa måltid, oroa er inte, trots bubblan har vi inte glömt er och ser fram emot att möta er till kaj, kanske i början av maj.

Elina Egriell Styrbord