Efter regn kommer solsken

En dag fylld av toppar och dalar men tyvärr inga valar.

Denna morgon började inte som någon annan morgon. Av misstag hade jag sovit 6 timmar innan nattvakten och då vi seglat in i en ny tidszon fått en extra timmes sömn. Detta resulterade i att jag runt 9 tiden (2 timmar innan den egentliga purrningen) vaknade av mig själv. Jag trodde att jag skulle vara ensam med att vara vaken, men märkte sedan att två andra i min hytt också var vakna. Vi som var vakna hade inget för oss och eftersom det var vår vakts tvättdag bestämde vi oss för att gå upp och tvätta. Efter att vi satte på tvätten åt jag frukost, duschade och gjorde iordning mig för vakten.

Vakten startade 11:55 med uppställning på halvdäck. Efter att styrbord slått glas berättade vår vaktledare Bea vad vi skulle göra. Vi drog i några tampar och tog det rätt lugnt.

Efter ett tag kom regnet och vi såg att de började blåsa upp. Bea berättade att vi därför skulle börja bärga Förbrammen. Jag gick till Förbramens gigtåg och började hala på Beas order. Det var mycket tungt men gick rätt bra. Efter att vi bärgat seglet fick jag och tre andra elever berättat för oss att vi skulle klättra upp i riggen för att beslå det segel vi nyss bärgat. Det hade börjat blåsa upp rätt mycket och regnet öste ner. Vi började klättra upp i vanten som blivit hala av allt regn. Adrenalinet från höjdrädslan pumpade igenom kroppen och när vi precis kommit upp till rået och börjat beslå hörde vi Bea säga att vi skulle ner igen. Pga att vi var så koncentrerade på att hålla fast oss och beslå utan att tappa greppet hade vi missat att Gunilla hade åkt ur regnmolnet. Vi klättrade ner och började sätta seglet igen. Trots att allt jobb var i onödan var det kul och spännande.

Under resten av dagen fortsatte vi åka igenom små regnmoln och om man kollade ut över havet kunde man se regnbågar.

Efter vakten hade vi några lektioner med vår Dos, åt middag och kollade på solnedgången. Jag försökte gå och lägga mig rätt tidigt så att jag skulle kunna få några timmars sömn innan nattvakten. De två timmars sömn jag hunnit få innan nattvakten var oroliga och när jag blev purrad var jag inte glad. Jag ville verkligen inte gå på vakt, det enda jag ville var att gå och lägga mig i min koj igen. Efter många om och men gick jag tillslut ut på däck för att bli överraskad av den vackraste och klaraste stjärnhimmeln jag någonsin sett. Inte bara var det klar stjärnhimmel, utan också mareld som drogs in på Gunillas stordäck med vågorna. Hela mitt humör vändes och resten av nattvakten visade sig att vara underbar.

Efter nattvakten var jag helt utslagen och somnade direkt.

Olivia

Babord