En dag i palmernas skugga

Klockan 06:10 vaknade vi av väckarklockan som vi satt igår kväll. Jag och mina hyttkamrater hade bestämt oss för att börja dagen med kaffe på backen i soluppgången. En lugn och perfekt start på dagen som kom att bli en av de mest rofyllda dagarna på resan än så länge.

Vid studiebesöket på Grice Marine Lab igår med de amerikanska eleverna bestämde sig många för att möta amerikanerna idag för en dag på stranden. Vid uppställningen stod många redo med sina solhattar och badväskor. Deras planer på att lämna båten efter uppställningen krossades av överstyrman Jesper som hade inspekterat våra hytter. Hytterna såg enligt Jesper bättre ut än sist men eftersom en handduk hade hamnat på golvet blev min hytt inte godkänd. Detta resulterade i att vi tillsammans med en majoritet av de andra hytterna fick kvarsittning på båten tills klockan var nio. Jag och några tjejer från min vakt ändrade vår dagsplan och bestämde oss för att spendera dagen i ”the waterfront park” istället för på stranden. Det finns flera trevliga parker och mycket grönska i Charleston vilket resulterar i att hela staden luktar blommor.

På väg till parken köpte vi en gigantisk vattenmelon som vi delade med fickkniv och skedade ur tills kanterna var vita. Den smakrika, saftiga vattenmelonen skrek sommar i den stekande solen och slank fort ner i våra magar. Eftersom jag och mina kompisar hade nattvakt natten till idag var vi väldigt trötta och somnade under palmen i parken. Vi vaknade kissnödiga och hungriga några timmar senare och bestämde oss för att hitta ett lunchställe. En kvinna rekommenderade ett jättetrevligt lokalt kafé/pub där vi åt en sen lunch. Efter lunchen tog vi oss strosande genom staden tillbaka till Gunilla.

Styrbord som hade vakt idag har satt upp ett nytt förövermärssegel eftersom det tidigare blåste sönder under seglingen hit. Vi väntar fortfarande på att focken och storstängstagseglet som också blåste i revor ska vara hela och i riggen när vi lämnar Charleston på tisdag.

Just nu sitter jag på backen och skriver. Brandlarmet ringde precis och det ringde inte bara en gång utan två gånger. När brandlarmet ringer samlas alla på däck för inräkning. Ingen oskadd och ingen brand på båten så ni behöver inte vara oroliga. Alla mår i min vetskap bra i övrigt med och ingen har blivit landsjuk. South Carolina solen är väldigt snäll mot oss och jag hoppas den följer Gunilla hela vägen till Bermuda och över Atlanten.

Hoppas Sveriges sol är lika snäll mot er!

Märta, Babord