En dag på Neuengamme

Dagen startade likt alla andra dagar innan den, jag försov mig. Varje morgon har vi uppställning 07:55 och dagens uppställning var extra viktig att komma i tid till då vi hade bråttom till bussen som skulle ta oss till dagens utflykt.

Klockan 07:53 hoppade jag ur min koj och försökte på under minuten borsta tänderna i samma rörelse som jag packade min väska och tog på mig. Min blick flög fram och tillbaka till klockan var femte sekund i hopp om att ha en minut till godo så att jag skulle hinna ställa mig rätt på stordäck. Du kan nog själv lista ut hur det gick….

Efter den fartfyllda sprinten till uppställningen satte vi oss på bussen som tog oss till Neuengamme. Neuengamme är ett fördetta arbetsläger ifrån andra världskriget som idag används som minnesplats för det lidande som varit. Under bussresan satt alla tysta, antagligen eftersom hjärnan ännu inte vaknat hos de flesta av oss tonåringar. När jag satt i tystnaden och tittade ut ur fönstret och funderade på vart vi var på väg kändes det nästan surrealistiskt, som en film. Jag skulle snart se och uppleva ett faktiskt arbetsläger från andra världskriget, allt jag tidigare sett om kriget har varit på film eller bild så detta kändes stort.

Bussen stannade och där var det, ett arbetsläger. Helt sjukt. Plötsligt befann jag mig framför ett av de ställen som jag har läst om under alla historialektioner. Allting blev så äkta. Vi delades in i tre grupper och varje grupp fick sin egen guide som skulle leda besöket och berättade allt och lite till. De sätt som vår guide med stadig röst säga ”nu står vi på grunden till det som en gång var ett kremeringshus för de avlidne fångarna” fick än att bli helt tyst. Jag kommer aldrig glömma känslan hur verkligheten slog mig som ett slag mot magen när vi vandrade i gruset fram och tillbaka mellan husgrunderna och löste dess historier. När jag hörde gruset raspa mot mina skor kunde jag bara tänka på ljudet av fotstegen från fångarna som befunnits sig här innan mig.

När vi kom till slutet av turen befann vi oss i andra ändan av lägret än den vi kommit in från. Där hade de byggt upp ett hus som var dedikerat till alla de som avlidit på Neuengamme. Listorna med namn täckte alla väggar från golv till tak, över 40 000 avlidna, och detta var ett arbetsläger inte ett koncentrationsläger skapat för att döda. det fanns listor på namn från tak till golv på alla fyra väggar, över 40 000 avlidna, och detta var ett arbetsläger, inte ett koncentrationsläger.

Innan vi gick på bussen igen la vi ner en stor blombukett samt hade en tyst minut för att minnas och hedra alla de fångar som genomlidit den smärta och det lidande lägret har inneburit.

Senare när vi kom hem var det dags för middag och jag kände mig duktig och valde vegansk kost på en mysig restaurang i Lübecks centrum. Efter det gick jag och några andra för att bunkra upp med pluggproviant inför kommande elva dagars sjöben.

Vilken dag. Allt jag lärt mig, allt jag sett och hört. Fy.

Jacob Carlsson, SAS1922