En djungel av tampar

Hur är det att vara på Gunilla och vad gör vi egentligen? Det var något jag funderade mycket över inför denna resa. Det kanske till och med blir en djungel i era huvud efter att ha läst denna blogg.

Dagen började med vår vakt i styrbord som var mellan kl: 00-04. Rätt jobbigt att komma upp till uppställningen men jag upplever det som att det känns bättre när jag väl är på vakten. Vi hade tampsafari och tampduell. Det gick inte så bra för mig om man säger så, haha. Jag känner mig så vilsen jämt. Jobbig men nyttig känsla. Mardrömmen är att fortfarande inte fatta vad jag ska göra mot slutet av resan. Det är ju då de kommer förvänta sig att man skall kunna mycket och den pressen känns inte så bra men förhoppningsvis så har det löst sig när vi kommit dit.

Jag såg mareld som kom upp på däck, nästan så att jag ville testa att fånga en, kanske ska testa det under nattens vakt. På tal om det så var jag rondman under senaste vakten och ska även vara det under nästa vakt. Lite skrämmande när jag ska gå och checka av maskinerna i maskinrummet. Föreställer mig alla mardrömsscenarion som skulle kunna hända. ”Tänk om jag skulle glömma stänga igen de ventilerna, börjar maskinrummet brinna då?” Det är en hemsk tanke. Fattar nästan ingenting men jag gör mitt bästa.

När vår vaktledare Sofia ropar ”Då firar vi i fallet”, då tänker jag ”Vilket fall?”. Känner mig verkligen dum ibland. Det sägs ju att det inte finns några dumma frågor, bara dumma svar men om man bara får dumma svar så blir ju det som en sorts bekräftelse på att man är korkad. Därför kan jag tycka det känns jobbigt att fråga frågor som känns dumma. Dock så tror jag det är lärorikt att känna sig vilsen. Man kan inte kunna allt på en gång ännu, i alla fall ;) För att slippa uppleva mig själv som dum så följer jag strömmen och gör vad jag kan och hjälper de som behöver hjälp.

Man förstår verkligen inte hur det är att vara här på Gunilla om man inte varit med om det eller är med om det just nu. Jag hade ju mina tankar på hur det skulle vara innan jag kom hit, de stämmer dock inte riktigt har jag märkt och det är både till det goda och onda. Ett bra exempel på det är sömnen. Efter varje nattvakt så ser man fram emot att få sova och det är de flesta tydliga med i slutet mot vakten. Den sömnen är bland den bästa jag varit med om, det som skulle göra den bättre hade varit om jag hade fått sova i min egna säng och att jag inte skulle vakna jämt i sjögång. Våra kojer är väldigt sköna men min säng är såklart bättre. Ett annat exempel som är väldigt bra är när man blir överraskad med ”gofika”. Det blev vi idag på morgonen. När vi hade blivit purrade och kom upp till lilla mässen så blev jag överraskad av en extra god frukost. Vi får välja mellan lunch, frukost eller både och, när vi vaknar och ska äta kl: 11:20. Jag valde bacon och pannkakor som frukost. Det var väldigt gott!

Det var stormöte idag. Det är då vi tar upp viktiga saker, både de i befälet och vi elever. Det är också då som våra tre vakter har ”klassråd”, Midskepps, Babord och vi i Styrbord, för att ta upp sånt som man skulle vilja ska bli bättre. Våra hytter blir inspekterade så att det inte ligger något på durken, att våra sängar är bäddade och att man inte bara slängt upp alla sina grejer under täcket, vilket har hänt förr.

Grillchips ! Det är någonting jag tänkt på i snart två dygn, så irriterande. Jag vill ju ha de NU!! Men jag får vänta tills februari. Hoppas verkligen jag slutar tänka på det snart. Börjar bli riktigt jobbigt när man slipar block eller står post.

Något som jag saknar ännu mer är att få sjunga ut och att gå på mina sånglektioner. Skulle jag sjunga ut här så skulle det inte vara så många glada miner fastän jag vet att det låter bra ;). Det finns alltid folk som sover, vilket förklarar saken. En låt jag tänker mycket på och skulle vilja sjunga är ”How far I’ll go” från filmen ”Moana”. Den passar väldigt bra till det jag är med om just nu.

Svenska blogg för 16/12 - 2018

Frida Palm SAS1821