En form av flodspa

Då Belize är ett land med begränsade hamnplatser måste Gunilla ligga till ankar en bit ifrån land. Detta som ni förstår kan krångla till en hel del saker. Så som att gå iland till exempel.

Eftersom det inte finns mycket syfte för oss att ankra utanför Belize utan att gå iland är ju detta ett litet problem som behöver åtgärdas, vilket man lättast gör med en mindre motorbåt, vilket Gunilla råkar ha två stycken av. Men, då Belize bestämt att vi inte får ta oss in till land med någon annan båt än med en från ett lokalt företag, har vi varje morgon och kväll fått åka fram och tillbaka med en taxibåt som kommit och hämtat oss. Båten ska komma klockan 9.30 till Gunilla vilket betyder att vi är inne i Belize City runt 9.35. Jag och Emilia som hade fixat en cave tubing guide som skulle hämta och köra oss och 13 andra till grottorna tänkte att 10.00 blir en bra tid för då har vi lite marginal att gå den 5min långa promenaden till utskänkningsstället. Det hade varit perfekt om det inte vore så att båten kom 10.45 istället för 9.30. Detta betydde att vår guide hade fått vänta på oss i drygt en timma, och den andra hälften av klassen som skulle till Cave Culcure hade missat sin färja som går dit. Då vi som sagt var mer eller mindre fast ombord på Gunilla på grund av detta var det ingen som var speciellt glada på dem när de väl kom. Det var inte heller vår kära dos som tvingade dem att först köra oss som skulle cave tuba till vår brygga och sedan köra alla andra hela vägen till Cave Culcure ( det är ca en timma med snabb båt ). Då vår guide kände chaufförerna berättade de för honom varför de var så sena. De hade tydligen tappat bort nyckeln.... mycket professionellt om jag får säga det själv.

Oavsett var det helt lugnt med guiden, han var mest glad att vi dök upp över huvud taget. Bilfärden tog ca en timme och guiden pratade på hela resan. Jag misstänker att han kan typ 90% av alla djur och växer som finns i Belize för så fort det kom en märkvärdigt träd av något slag berättade han vad det hette, vad man hade det till, om det fanns något kulturellt värde i trädet och så vidare. Han var med andra ord extremt kunnig om sitt land vilket var helt otroligt bra för våra skoluppgifter.

Väl vid grottorna, eller incheckningen snarare fick vi våra fina hjälmar med lampor på, flytvästar och våra ringar som vi skulle flyta på. Vi gick en hajk (promenad) genom regnskogen på ca 40 minuter för att komma till vattenbrynet och grottornas ingång. Regnskogen var så vacker, ingen svensk granskog direkt. Om inte jämför termitbon med getingbon. Om getingbona hade vart stora som badbollar och suttit på typ vart tionde träd. När vi kom till vattenbrynet kopplade vi ihop våra ringar och gjorde oss redo för att flyta genom grottsystemet som Mayafolket kallar Xibalba ( underjorden, alltså så nära helvettet man kan komma ) och brukade begrava sina döda i. Vår guide puttade på oss genom det helt otroliga grottsystemet och visade massa utformade stenar och berättade massor om grottorna, det var faktiskt riktigt avkopplande. För er som undrar, ja de som är begravda i grottorna är kvar ( enligt guiden ) och nej vi såg dom inte för vi var i en annan del av grottan. Men om någon känner sig nyfikna på mänskliga kvarlevor och skulle befinna sig i Belize så fanns det en guidad tur för att se vart de döda begravdes. När vi kommit ut ur grottorna fick vi åka en stund på en flod tillbaka till stället vi börjat hajka på. Även denna lilla åktur var galet vacker. I vattnet fanns det sådana där fiskar om man lägger i fotbad för att de ska äta upp död hud och dom bet några av dom i gruppen i rumpan. Så det var väl en form av flodspa antar jag.

Det var ett perfekt avslut på vår vistelse i Belize men jag känner som många andra att några dar till hade INTE skadat!

Emily