En helt annan värld

Jag vill svära hundra gånger om. Skratta av lycka och gråta över hur sjukt det känns att livets berg- och dalbana faktiskt förde oss till Marocko till slut. Allt här är så olikt hemma, och värmen är absolut inte den största skillnaden.

Vi i Styrbord fick lov att gå iland för första gången efter dagens familisering. Vi intog Safis små, ibland illaluktande men ack så fina gator och hade några underbara timmar i stadsmiljön. Husen var i olika färger. Några var rosa, andra var vita och blå. Det som hade varit gräsmatta i Sverige var sand här. Längst gatorna fanns evigheter av stånd som sålde sandaler, mattor, smycken, bröd och keramik. Krukor, koppar och fat i alla möjliga färger och former fick mycket kärlek av oss för ett tag, då vi hade fått höra gott om stadens keramik av vår kära Dos Anne-Li redan innan vi lämnat fartyget. Dem var så fina. Vi köpte ingenting men lovade oss själva att komma tillbaka.

Det är som en helt annan värld här borta, där det enda som påminner om hemma är fiskmåsarna som konstant cirkulerar över oss i hamnen. De vakar över oss, precis som ni gör här. Tittar på oss när vi kramar oss fast för kung och fosterland i riggen. Vi ser och lär oss nya saker varje dag. Idag hissade vi och beslog segel för första gången, vilket innebar att vi behövde klättra ca 16 meter upp i riggen. Det var skräck och adrenalinkickar samtidigt som det var något av det häftigaste jag gjort i hela mitt liv. Ni kan ju försöka föreställa er utsikten!

Men vad gör ni? Jag undrar hela tiden. Dagarna går och jag tappar koll på både tid och datum, men jag njuter av precis varje stund. Det är ett äventyr. Och, stort grattis till min vaktkompanjon Emelie som fyller 16 år idag!

Lisa Billander, Styrbord

9 December 2017