En oplanerad hamndag

Nåja, vad är väl en dag på Gunilla… Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles… alldeles underbar.

Den oplanerade hamndagen är på många sätt hektisk, att samordna, planera och diskutera är en ingen enkel syssla. Tacksam väckt till frukosten som man strategiskt ignorerar, för att direkt efter morgonens uppställning gå och lägga sig (som alla vettiga människor gör).

Tio fikat fungerar nämligen lika bra som första måltid.

Jag smög mig sedan av båten med lätt packning, två par solglasögon, vatten och badkläder allt en förvirrad turist kan behöva. Jag möter en munter skara av bekanta ansikten två meter från Las Palmas strand på en bekväm uteservering. I samlad trupp vandrar vi dessa två långa meter till

sandkanten. Vid denna kokande öken hör vi rop från solstolar med perfekt solläge.

Trots de markanta brännskador några av oss fått var det ingen tvekan om att det skulle stekas. Mellan klockan 11 och 14 ägnade vi oss åt både bad och allsång på den glesa stranden. För att sedan hastigt vallfärda tillbaka till vår fristad. Doften av nybakta bullar yrade längs kajen och dagens lunch fick så passande bli tre fikat bestående av dessa ljuvliga bullar och diverse smörgåsar. Två talespersoner från CEAR som är en migrations organisation, lyssnade vi på stordäck när de beskrev migration tillsammans med en migrant från Senegal. Deras ord var väldigt rörande men personligen hade jag velat höra mindre om deras organisation och mer om migrantens upplevelser.

För att ta in Las Palmas innan avfärd blev det en rask promenad innan middagen, jag rullade framåt efter nästan ett helt bläck av lasagne. Just nu sitter jag på ett litet kaffe och skriver denna memoar och försöker fanatiskt ladda ner film inför resan mot Ceuta.

Det har varit en varm dag, med svalkande vindar från glädjen att äntligen återvända till det stora havet imorgon vid 10.

Tack för mig Marcus Andreasson Elev på Öckerö Seglande Gymnasium