En solig men något sorglig dag

Tjäääna!

Idag var det skållhett på asfalten från solens skarpa strålar och det var med sorgliga miner vi gick för att lägga ner Gunillas årliga krans i Sankt Jakobi kyrkan för de som dog ombord på skolfartyget Pamir när hon sjönk på mitten av Atlanten 1957. Vi samlades runt en av Pamirs livbåtar. Det var den enda livbåten som är bevarad från den otäcka orkan som fartyget gick sönder under, endast 6 personer överlevde katastrofen. Tillsammans med en präst som endast pratade tyska bad vi för de förlorade själar som dog, Naemi översatte från hans grova tyska till en svenska vi alla förstod.

Efter kransnedläggningen gick vi från babord vakt tillbaka till Gunilla för att börja våran vakt dag, jag var backis och spenderade den soliga dagen i byssan (köket). Vi gjorde den smarrigaste pumpasoppan jag någonsin smakat, det var med en touch av chilli som gjorde den avgörande rollen.

Efter vakten tog jag mig en dusch och satte mig för att spela lite schack mot datorn som jag ständigt förlorar mot, sedan så tog jag mig en knäckemacka och pratade med kapten om båtar och utbildningar, det var en härlig diskussion som fick mig att ta ner "Sjöbefäl klass 8 teori" som jag då började läsa, väldigt lärorikt.

Tillslut blev läsningen lite för tråkig och jag gick istället till stora mässen där det var mycket ljud och skoj, det spelades Mario kart och var riktig rabalder därinne, väldigt roligt med mycket skratt. Sedan blev klockan sen och det var dags för sömn. För dem flesta i alla fall, vissa var tvungna att sitta fartygsvakt, det var skönt att slippa det som backis.

Tack o hej leverpastej

Arvid, babord