En svettig arbetsvakt

Idag har midskepps sin vaktdag här i Dominikanska Republiken vilket innebar en massa tungt arbete, men även en hel del skratt.

Dagen spenderades med att tömma riggförrådet på tampar, segel och vajrar mm, därefter städning av förrådet och att sedan lägga tillbaka allt igen. Detta kanske låter tungt och jobbigt, men jobbigast var den olidliga värmen och syrebristen nere i riggförrådet.

När jag och en annan elev fick uppdraget att städa riggförrådet kunde vi aldrig föreställa oss vilket tungt arbete vi hade framför oss. Vi kunde ana att en hel del kackerlackor skulle damssugas upp och även en del annan skit, som hade samlats där. Hur mycket svett och värme vi skulle utsättas för var dock helt omöjligt att förutspå. Om jag inte minns fel stod vi inne i frysen, som även den är placerad i riggförrådet, nästan en gång i kvarten för att kyla ner oss. Svetten rann men det som fick oss att fortsätta jobba var Håkan Hellströms ”ljuva” stämma som dunkade i högtalaren vi hade burit ner.

Efter ca 4 timmars arbete kom det en skola på besök till Gunilla för att se hur vi bor och arbetar här ombord, vilket var ett otroligt skönt avbrott i städningen. Vi minglade med eleverna och åt otroligt god glass med frysta bär. Det var jättetrevligt att prata med dem och att få höra skillnaden mellan deras skolgång och vår. Jag skulle väl inte säga att det känns speciellt lockande att gå på någon annan sorts skola, med tanke på allt vi får uppleva här ombord, men det var ändå intressant att höra dem berätta om sina liv och att få möjlighet att svara på en del frågor kring livet ombord på Gunilla.

Efter ett par timmars minglande åkte de tillbaka till sin skola och vi återgick till arbetet. Det tog oss sammanlagt åtta timmar att städa riggförrådet helt och hållet. Under dessa åtta timmar fick vi göra om städningen flera gånger, då vi inte var tillräckligt noggranna och vår vaktledare alltid hittade nya skrymslen och vrån som vi hade missat. Tillslut fick vi dock godkännande och vi påbörjade inlastningen av alla föremål som vi tidigare hade burit ut. Detta var en lång, tung och olidligt varm process som krävde många hjälpande händer och ett tålmodigt humör. Tillslut var inpackningen klar och vi ansåg oss vara färdiga för idag.

När vi äntligen fick stiga upp ur riggförrådet dröp svetten ner för ryggen och jag tror att de flesta håller med mig om att man inte kände sig som sitt fräschaste jag efter dagens arbetsvakt. Det roliga med dagens arbetsuppgift var ju att den tillhör en del av slutstädningen inför vår hemkomst. Vi är alltså ett steg närmare att få träffa familjen igen, vilket såklart känns otroligt skönt.

Jag hoppas verkligen att alla ni där hemma har det underbart precis som vi!

Fruktansvärt varma hälsningar //

Karin Böckmann