Första soliga dagen till sjöss

Det har varit en solig och varm vakt till skillnad från de andra sjöbenen, arbetsstyrkan kunde gå runt i shorts och t-shirt men jag var rorgängare och då behövs lite mer kläder eftersom man oftast står ganska still i 4 timmar.

Just nu har vi en norsk vaktledare som är väldigt rolig, han lär oss norska, berättar historier från andra skutor och framför allt tar hans gåtor aldrig slut. Ett exempel på en gåta som ni kan klura på är: Vad är det man kastar ifrån sig när man behöver det och tar tillbaka när man inte behöver det?

Gårdagens firande lämnade kvar en del efterrätt som vi sedan fick till trefikat, en väldigt god marängsviss med hemmagjorda vitchokladmaränger, glass och hemmagjord lemon curd. Kockarna gör oss aldrig besvikna, till middag idag fick vi en väldigt god ugnsbakad lax med potatis och sås. Efter middagen gick jag och Arvid ut och hängde på backen, lyssnade på musik och åt lite chips i solnedgången. På vägen in mötte vi Rebecca som skulle tömma massa kompost överbord. Egentligen skulle jag plugga vid denna tiden men om jag ska vara ärlig pluggade jag ingenting idag men det kan jag ta i kapp imorgon när det är söndag och schemafri dag.

Många är sjösjuka första dygnet i väntan på att få sjöben medan andra inte ens tar risken att bli sjösjuk. Jag är av andra sorten, natten till lördag satte jag på ett sjösjukeplåster bakom örat som fungerar perfekt för mig för att inte känna av all sjögång. Att inte vara sjösjuk förgyller hela resan, andra resor har jag väntat ut sjösjukan men det förstör det roliga med seglingen. Nu i trean förstår man varför vi halar i just de tamparna vi halar och firar i de tamparna vi firar. Det känns lite vemodigt att det är sista Gunillaresan så jag försöker njuta av varje minut oavsett om det blåser 40 knop och kränger eller är helt vindstilla och går för motor.

Karin SAS1922