Främmande människor på däck

En dag i den vackra staden Saint-Malo i Frankrike med lyckliga fransmän och donuts fyllda med nutella. Vad mer behövs sägas för att ni ska förstå att det var en underbar dag?

Dagen startade som vanligt 07:00 då vi blev purrade (väckta). När jag kom in till stora mässen för att äta frukost blev jag förvånad över hur många som satt där och åt. Detta är vår andra resa med T/S Gunilla och under vår första resa blev frukostätarna drastiskt färre och färre för varje dag som gick. Men än så länge har vi en stor skara frukostätare ombord. Uppställningen ägde rum 08:00 som vanligt, men idag i regn. Hittills under denna resa har vi klarat oss undan det mesta regnet men jag antar att den turen någon gång måste ta slut. Hur som helst bestämde vi oss för att vänta ut regnet lite grann och ta en välbehövlig extra timmes sömn.

Efter att ha ätit lunch ombord bestämde vi oss för att gå iland för en dag i Saint-Malo i Frankrike. Alla elever i klassen har under resans gång läst en bok vid namn ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Douerr som en reseuppgift i svenskan. Den utspelar sig delvis i Saint-Malo under andra världskriget. Beskrivningen av staden i boken är helt fantastisk och redan efter en halvtimme inser man att staden verkligen är så fin som den beskrivs i boken. Det är coolt att vara här efter att ha läst boken så jag är väldigt glad att vi lyckades få några hamndagar här. I boken beskrivs Saint-Malo som en ö som ”…omges av vatten på alla fyra sidor och har sköra förbindelser med fastlandet, en vägbank, en bro och ett sandrev.” Staden ligger innanför murarna och består av höga stenhus mellan smala kullerstensgator. Restaurangerna och souvenirbutikerna är många och sträcker sig längst gatorna i staden.

Efter att promenera runt i staden med en del shopping och en fikapaus på ett mysigt café bestämde vi oss för att promenera till en mataffär. Eftersom det är söndag var det mycket som var stängt så närmsta mataffär låg 2 kilometer bort. Men det var en härlig promenad där vi fick se mer av Frankrike och den sluss vi använde för att komma in i hamnen vid ankomst.

Efter vårt besök i mataffären begav vi oss tillbaka till båten där vi såg några främmande människor på däck. Vi gick ombord och möttes av en grupp superhärliga och intresserade fransmän. Vi tog oss igenom en rundtur på Gunnis med stort visat intresse och många ställda frågor trots deras knaggliga engelska. Vi vinkade sedan hejdå till några väldigt lyckliga fransmän, detta verkade göra deras dag. Man blir själv lycklig av att se någon bli så glad av något så enkelt som att berätta lite om vår vardag ombord.

Tanken var sedan att ta det lugnt på båten men suget efter crepes blev för stort vilket gjorde att vi återigen begav oss in till staden. Att hitta ett creperie var inte svårt alls. Fransmän verkar ha något för crepes då i princip vartannat hus var ett creperie. När vi sedan valt ett ställe slutade det dock med att ingen köpte crepes utan några fantastiska, varma, nybakade donuts fyllda med nutella.

Efter att ha ätit dessa söta men väldigt goda donuts tog vi en lugn promenad tillbaka till båten längst med kajen. Sedan dess har jag vilat, tagit en dusch och pratat med dem där hemma. Nu förbereder sig styrbord för en dag med vakt imorgon för att sedan segla vidare söderut. Och med det sagt sitter jag nu här nedbäddad i min koj med ansiktsmask och skriver min blogg. Hoppas ni där hemma haft en bra dag, för det har vi haft i alla fall.

Emilia SA2023