Frivaktsdag och lite tankar kring hemresa

Att hemresan närmar sig är inget som är helt bortglömt, det märks allt tydligare och tydligare här ombord. Snart är det dags att byta ut värmen mot Sverige och kyla och det är inget jag riktigt känner mig redo för trots att jag tycker det ska bli skönt att komma hem.

Eftersom hemresedagen närmar sig med stormsteg har vi idag varit ett gäng som tagit tillvara på solen, värmen och njutit av Cadíz.

Idag har det varit en lång dag för min del eftersom jag vaknade oerhört tidigt, och nej jag vaknade inte av mig själv för tro mig, det skulle aldrig hända här ombord då trötthet snarare har blivit mer en livsstil än en känsla. Utan det var strax innan 05:30 som jag blev väckt av en vaktkompis som viskade att det var dags för mig att stiga upp för att sitta landgångsvakt. Helt ärligt kände jag mig som en zombie när jag klev upp och det tog ett bra tag innan jag kände att jag hade vaknat till helt och hållet.

Efter två timmar var det äntligen dags för en efterlängtad frukost. Eftersom jag hade varit uppe länge och suget efter mat blivit allt större blev jag ännu gladare av att komma ner till frukosten och se att det står pannkakor med sylt och grädde framdukat. Efter uppställningen tog vi det lugnt ombord för att sedan gå ut en sväng på staden. Efter en mysig paus i en park, ett stopp i en fruktaffär och våra churros uppätna begav vi oss till båten för att få i oss lite lunch innan det var dags för en eftermiddag på stranden. Resten av dagen låg vi och pressade i solen för att få den sista brännan.

Det märks ombord att hemresan allt börjar nalkas. Det kan vara i allt från prat om ”hur ska jag få med mig allt hem?” till vilken första maträtt som är önskad etc. Dessa konversationer hörs lite här och var och det är med blandade känslor man ständigt påminns om att resan snart når sitt slut.

Idag är det söndag kväll vilket innebär att det endast är tre dagar till packdag, fyra dagar till slutstädning och fem dagar tills att det är dags för hemresa. Det känns jättekonstigt att tänka på att om fem dagar kliver vi av Gunilla för sista gången för denna resa och sista gången på nästan 1,5 år. När jag blickar tillbaka på resan känns det som att den har gått otroligt fort samtidigt som det känns som att det var längesedan vi låg till kaj i till exempel Lübeck.

Om jag skall jämföra med förgående resa känns det nästan som att tiden flugit förbi under denna resa. När vi är i hamnarna går dagarna oerhört fort men som man brukar säga, tiden går snabbt när man har roligt, och i detta fall skulle jag vilja påstå att det stämmer väldigt bra!

Sverige, vi ses snart, men till dess får ni ha det gött så ska vi försöka njuta av sista dagarna här i Cadíz!

Hälsningar

Linn, babord