Havets läckerheter

Godmorgon! Eller ja, det är nog inte många landkrabbor som går och lägger sig kl 12 på dagen för att sova några timmar och sedan ge sig ut på nattvakt, en rutin som sällan upplevs på andra platser än till havs. Jag ska dock erkänna att rutinerna till sjöss inte riktigt sitter än. De första dagarna präglas ofta av sömnbrist efter ett hamnbesök med sena nätter och tidiga mornar. Men vad ska man göra, det är svårt att slita sig från lilla mässen som varje kväll bjuder på spännande disskussioner om allt från kvantfysik till hur lång tid medelsvensken borstar tänderna.

Reykjavik bjöd på livemusik, storartade naturupplevelser och ett möte med svenska ambassaden som engagerade oss i ett projekt där vår generation med hjälp av vårt gemensamma historiska arv ska finna lösningarna på vår tids stora frågor och utmaningar. Som ni hör, inget hamnbesök man glömmer i första taget.

Men nu har vi satt segel och gett oss av igen, och denna gång med destination Nordirland. När vi seglade till Island kan man säga att vi bröt fysikens lagar och seglade i ljusets hastighet, eftersom vi tog oss till nordligare breddgrader och därför hade ungefär lika många soltimmar hela resan. På detta sjöbenet å andra sidan har höstens mörka timmar kommit ikapp oss, och plötsligt är nattvakterna nattsvarta. Att förlora stödet från solens strålar på kvällen kan tolkas som både ris och ros. Det kan vara tufft att kila upp i riggen och beslå segel när inte ens händerna är synliga i mörkret, men allt är värt det när man vänder blicken uppåt och ser stjärnhimlen uppenbarar sig. Det är ännu ett fenomen som landlevande organismer aldrig får uppleva, en stjärnhimmel utan ljusföroreningar. Inatt tindrade ett oräknebart antal himlakroppar framför våra ögon, och vi fick dispans från arbetet för att studera de stjärnor och planeter som visade sig. Vi kunde urskilja Andromedagalaxen, vår närmaste granngalax som vi är i kollisionskurs med (men oroa er inte, det är ett bra tag kvar till krocken), och jag såg ett antal stjärnfall som tillät mig att stänga ögonen och skicka iväg en önskning (som jag självklart inte kan skriva här för då var den med största sannolikhet förgäves).

Ett annat av naturens krafter som erbjuder både fördelar och nackdelar är alla sjömäns största kärlek och största rädsla, vind. Igår var vinden stark men stadig och vi flög fram i 10 knop, men idag har vinden dött av något. Plötsligt seglar vi i en fjärdedel av den farten vi haft tidigare, men även vågorna har avtagit. Det leder till att jag nu kan sova i min koj utan att sträcka ut armar och ben till alla fyra hörn som en sjöstjärna, för att inte slängas fram och tillbaka eller vakna med en ohälsosam mängd blod i huvudet.

Caroline Jendeby NAS2023