Hej havet, seglingen och solen!

Vi har saknat er. Äntligen var det dags att ge oss ut på haven.

Efter tre dagar i Miami lämnade vi hamnen vid niotiden för att stanna och tanka bara någon kilometer bort. Medan Gunilla tankades passade frivakterna på att sola och använda de wifi som fanns i närheten. Ett antal i klassen stod dock över solningen på däck. Den livsfarliga Florida solen hade redan dagarna innan slagit ut sina byten. Offren var de som inte använt sig av den berömda solkrämen på Southbeach.

Precis innan klockan tolv tuffade TS Gunilla för motor ut mot horisonten. 12-4 vakten gick på och resten av klassen gick även de upp på däck för att se oss till havs första gången denna resa. Vattnet var turkost och tittade man bak såg man storstadens höghus och Miami beach. På vakten fick de brända jobba i långarmat och scarfs runt nacken i 27 grader Celsius varmt, men den ljumna vinden hjälpte. Tråkigt nog var det motvind vi jobbade med och inga segel blev satta under vakten. Vi brassade istället om för att undvika motvinden så gott som möjligt.

Klockan två hade vi säkerhetsövning. Brandalarmet gick och alla fick gå upp på däck för uppställning. Efter det bad befälen om att vi gick ner till våra hytter för ännu en övning. Då stängdes de vattensäkra dörrarna i elevkorridoren och ett lokaltalarm gick. Vi fick då ta nödutgången som var närmast respektive hytt upp till däck. Sedan rakt mot sin livbojsgrupps flytvästsförvaring för att öva för eventuell evakueringen av skeppet. Allt gick mycket bra och efter två resor redan gjorda sitter en del rutiner i ryggmärgen.

Det var roligt med våra första sjövakter för att alla gamla minnen med begrepp, tekniker och känslor av sjölivet kom tillbaka till en. För några mindre roligt när känslan sjösjukan slog till. Men som tur är brukar sjöbenen bara bli enklare, snabbare och roligare med tiden.

Hälsningar!

Elsa Berglund

Styrbord