Helt ensamma är vi inte

Klockan slår 04:00 och det är dags att lämna över vakten till midskepps men innan dess börjar alla sjunga i kör för William W, vårt födelsedagsbarn. Efter vakten skyndar sig alla i säng och man hinner knappt stänga ögonen innan någon står och gormar i dörröppningen att det är dags att gå upp igen.

Styrbord som jag är en del av har vakt har nu vakten 12-4 sedan Bermuda. Det innebär att vi blir väckta kl 11 för att välja om vi vill ha frukost eller lunch och sedan gäller det att snabbt göra sig redo för vakt. Idag vaknade jag lite piggare än vanligt (vilket inte säger särskilt mycket) eftersom det häftiga gungandet äntligen hade börjat upphöra. Efter skador, sönderslagna glas och en del sjösjuka så hade vinden tillslut lagt sig och vi kunde nu göra en ordentlig uppställning utan att behöva lägga allt fokus på att stå kvar på samma plats. Jag hade vakt som post idag vilket innebär att jag skiftar mellan att vara rorgängare (styra båten), livbojsvakt och utkik varje halvtimme.

När jag var utkik och hade njutit av havsbrisen en stund fick jag syn på det första tecken av liv jag hade sett sedan vi lämnade Bermuda. Det kom nämligen ett gäng delfiner och visade upp sig. Först såg jag någon enstaka delfin och redan då kunde man se hela vakten avbryta vad de höll på med för att gå till relingen (kanten av båten) och försöka få se en glimt av delfinerna. Efterhand kom det allt fler delfiner och jag som stod i fören längst fram på båten såg säkert ett dussin delfiner samtidigt, de simmade jämsides och hoppade till och med i symmetri bara någon meter ifrån mig. När vi även fick syn på en havssköldpadda så kände man sig plötsligt inte lika ensam här ute efter att inte ha sett något annat än blått, blått och mera blått i snart en vecka.

Vid 15.00 var det dags för fika, och inte vilket fika som helst. Eftersom William fyllde år idag så fick han välja vad det skulle bli för fika vilket resulterade i att alla fick var sin bit kladdkaka när man kom in till lilla mässen för att äta. När klockan blev 15.20 och alla fick möjligheten att fika. alltså inte bara de som var på vakt så blev det snabbt kaos i mässen som fylldes på bara några sekunder.

När William dök upp var alla snabbt uppe på benen för att sjunga en sista gång.
Efter fikat avrundades vakten som var slut 16.00 och nu väntade 8 timmars frivakt innan det var dags för nattvakt vid midnatt. Frivakt i 8 timmar låter som en lång tid men det går fortare än vad man tror. Största anledningen till att tiden går så fort är antagligen att det alltid finns nått att göra här på Gunilla. Nästan all tid är planerad, det är bland annat lektioner, middag och kvälls fika och där emellan ska man också lyckas ta igen lite sömn.

Nu har vi snart varit till havs en vecka och det är tänkt att vi ska segla nästan lika länge till. Rutinerna som jag pratade om tidigare tillsammans med 8 timmars vakt och faktumet att man alltid har kompisar runt sig får tiden att flyga fram. Det tog nog inte mer än ett par dagar av segling innan jag tappade all tidsuppfattning och hade ingen aning om vilken veckodag det handlade om. Det är rätt skönt att tiden går fort eftersom jag är riktigt taggad på att upptäcka Azorerna, fast när vi insåg att det bara är några dagar kvar tills halva resan har passerat så kändes det nästan overkligt och de flesta ville inte prata om det.

Lukas Larsson Nab1518