Idag är det den 24 januari 2019 och imorgon kommer vi fram till Dominikanska Republiken. Det här sjöbenet har gått så fort, det känns typ som att vi lämnade Grenada igår och inte alls för fem dagar sedan. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi har gjort idag, igår eller någon annan dag i princip. Alla dagar här på båten flyter ihop med varandra. På ett sätt är det ganska skönt men för det här tillfället när man ska skriva blogg är det inte det bästa.

Något jag kom att tänkte på, nu när vi börjar närma oss slutet av denna resa, är hemlängtan. Jag skulle vilja säga att jag inte haft någon hemlängtan alls. För mig började det komma lite idag.

Nästan hela vakten satt på backen och gjorde något underhållsarbete när vi kom in på samtalsämnet Sverige. Känslan av att ligga i sin egen säng, kunna få äta vad man vill och bara kunna få lite egen tid. Jag saknar nog Sverige som mest när jag tänker på min familj och mina kompisar, man får ju inte glömma den svenska tacosen. Men i och för sig när man tänker på allt bra på den här båten vill man ändå inte här ifrån. Mina känslor kring detta går verkligen upp och ner, ena stunden är jag okej med att detta var vårt näst sista sjöben och att vi bara har ca 2 veckor kvar och andra stunden vill jag verkligen inte här ifrån. Man får tänka på att vi kommer tillbaka till båten om bara 6 månader.

Men nu ska jag bara njuta av tiden vi har kvar här på Gunilla, för den här gången, lägga mig i stora mässen, med mina poppade popcorn och titta på film med några från min vakt och bara ha det jättemysigt tills vi går på vakt igen 00:00.

Ella Karlsson Babord