Hyrbilssafari

På den rutinenliga morgonuppställningen klockan 8 fick vi reda på att vi skulle ha lektion kort efter uppställningen. Det var den första lektionen på den sista resan, och jag är säker på att alla trainees inklusive mig endast blev lättade över detta faktum, med tanke på den stora mängden reseuppgifter våra lärare hemma på Öckerö skickat med oss.

På lektionen gick vi igenom uppgiften i samhällskunskap, som till slut förhoppningsvis ska mynna ut i en essä om den farliga resan från Västafrika till Kanarieöarna, och vilka de bakomliggande faktorerna är. Uppgiften blev levande idag när spanska myndigheter kom för att hämta upp den flyktingbåt som legat bredvid oss i några dagar. För att göra uppgiften ännu mer levande fick vi uppdraget av Brita på morgonlektionen att bege oss till den lilla hamnstaden Arguineguin via buss. Vi med körkort såg genast möjligheten att både radikalt korta ner resetiden och samtidigt uppleva Gran Canarias motorvägar på egen hand.

Sagt och gjort letade vi upp närmaste biluthyrare och hyrde våra egna fordon för dagen, en minibuss och en mindre bil. I samlad konvoj följde vi mobilens hänvisningar till Las Palmas storstadsarkitektur byttes ut mot utspridda kluster av hotellkomplex. Väl framme i Arguineguin märktes den lokala flyktingkrisen i höstas inte av särskilt mycket. Situationen där var under sin topp kaotisk och man tvingades till att bygga flera akuta flyktingläger. De fysiska spåren fanns dock inte kvar när vi anlände i vår konvoj, men vi letade febrilt efter spår som kunde hjälpa oss i vår essä om flyktingsituationen på Kanarieöarna.

När vi ändå var i Arguineguin passade vi också på att besöka den västindiska importerade stranden och ta del av den spanska matkulturen. Vi stekte i solen, med godtyckligt avstånd till andra turister och semesterfirare, tills vi bar vika för eftermiddagens förvånansvärt starka UV-index. Många beundransvärda solbrännor skapades denna eftermiddag.

Viktor