I stundens hetta

Någonting hade förändrats i natt, vi märkte alla av att allt inte riktig var som vanligt. Hytten, rummet som vi sover i, hade blivit till en bastu. Genomblöta av svett insåg vi att det som inte fick hända hade hänt, AC:n hade gått sönder.

”Det kanske är en tsunami på väg emot oss”, det fick vi höra när vi blev väckta på morgonen. Och en tsunami låter ju i och för sig inte så jättelovande när du är mitt ute på havet. Fast när du håller på att svimma av värme så bryr man sig inte riktigt om en jättevåg är på väg emot en. Men som tur var blev vi inte uppslukade av någon våg den dagen heller. Tsunamin hade tagit en annan väg.

På grund av den trasiga AC:n fick vi ha lektioner utomhus. Inget som vi hade något emot eftersom det var skinande sol ute och en solbränna medans en pluggade inte skadade. I bikini satte vi oss längst fram på båten och diskuterade Kap verdes historia mitt ute på atlanten med bara hav runt om oss.

På kvällen när jag och en annan tjej i min vakt var kökshjälp blev det lite stressigt när vi råkade tappa ut hela frukost-yoghurten över hela golvet och vi fick försöka skrapa upp yoghurt för 55 personer. Eller hon och en annan elev fick göra det medan en instruktör vloggade hela situationen och jag tog bilder till den här bloggen. Det blev inte så mycket yoghurt kvar dagen efter men AC:n funkar i alla fall nu. Än så länge.

Tyra, Styrbord