Öckerö gymnasium

Jag lever som i en bubbla, en magisk sådan

Är det måndag eller fredag? Är det nattvakt eller dagvakt? Ska jag vara ärlig så vet jag inte. Jag vet knappt om det är soluppgång eller solnedgång som väntar härnäst, men det känns bra. Det känns bra att vara så gott som fullständigt omedvetet om allt som har skett och allt som skall komma att ske inom de närmsta dygnen. Det är just detta jag kallar för ”gunnisbubblan”. Bubblan som får mig att leva och njuta i detta nu.

Dagen började tidigt imorse med stekspaden i högsta hugg, det stod nämligen pannkaksstekning på schemat. Det var inte heller ett tiotal pannkakor som skulle stekas utan när sista smeten slevades ut ur skålen hade vi, backisarna, räknat till dryga hundratio pannkakor. När det var dags för servering tror jag att hela babordsvakten tänkte, ”inte en chans att vi äter upp alla dessa pannkakor”. Men tro det eller ej en halvtimma senare hade femton halvt trötta, smått slitna men ändå glada ungdomar lyckats trycka i sig alla dessa pannkakor. Vid detta läge kan jag gott medge att alla var härligt mätta, redo att fortsätta nattvakten och därefter njuta av sju timmars skönhetssömn.

Därefter var det dags att gå på vakt igen. Lagom till tiofikat bestämde vi oss för att brassa runt. Detta som en konsekvens av att vinden inte riktigt velat samarbeta hittills. Därför blev vi tvungna att kompromissa lite med vinden och bästa alternativet blev då att brassa runt för att få vinden att så gott som fångas in av seglen. Detta resulterade i att vi satte ett flertal stagsegel, självklart fick några råsegel hänga med och äntligen försvann ljudet från motorn för ett tag.

Näst på schemat stod dryga tre timmars lektioner och fokuset låg idag på kemi. Trots att Gunnis mitt under lektionstiden skulle bestämma sig för att börja kränga likt en vagga så flöt rapportskrivningen på. Självklart bidrar plugget till en aning stress men jag tror att de flesta av oss använder kemi-Johans knep för att minska stressen, ”stressa inte”. Detta är nämligen lite vad Gunnis-livet går ut på, stressa inte. När en väl kommer in i rutinerna här ombord så inser en ganska snart att ordet stress aldrig kommer att gynna en utan enbart hämma kreativiteten här ombord.

I detta nu ligger jag i min koj samtidigt som Veronica Maggios ”Havanna mamma” spelas på repeat i hörlurarna. Denna tre minuter långa låt symboliserar nämligen känslan jag känt under de tjugo senaste dygnen. Känslan jag känt under de tjugo bästa dygnen på länge.

Bamsekramar från Julia, Babord

Publicerad: 2018-05-05

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se