Knack, knack, knack

De enformiga tonerna snurrade i mitt nyvakna huvud medans hjärnan började bulta för att lösa det dagliga dilemmat om var man befann sig.

Ljuset strimlade in genom gardinerna när rondman klev in genom dörren för att väcka min hytt och informera oss om uppställning. Ljuset fick mig att kisa och orden som rondmannen sagt lyckades inte hjärnan fånga upp och det ända jag förstod var att det var dags att kliva upp.

Knack, Knack, Knack, tonerna ekade längs korridoren medans jag försökte rycka upp min kropp ur sängen som försökte hålla mig kvar för livet. Jag uppfattade snabbt att det dystra Irländska gråa vädret inte hade ändrats och jag drog på mig seglarstället för att kliva ut i ett regnigt Dublin. Väl uppe på däck möttes vi av befälen som informerade om vad dagen skulle erbjuda. Idag var det vakt för midskepps och jag insåg att jag valt fel klädsel när våran vaktledare frågade vilka som skulle vara i byssan.

Mitt trötta huvud fick jobba starkt för att koppla att jag skulle vara i byssan och jag fick snabbt springa ner för att byta om och göra mig redo för att förbereda inför fika och lunch. Efter en svettig dag i byssan med diskmedel i handen började kroppen vika sig. Den sena natten innan som bestått av filmkväll satte spår i kroppen efter att middagen plockats bort och diskats. Det var nu dags för att vaska durken och förberedda inför morgondagens frukost, med blicken fäst på borsten tog jag ett djupt andetag.

Efter mycket slit och krälande för att få bort de sista mat-bitarna på durken kunde jag pusta ut och förbereda mig inför en efterlängtad dusch.

En vanlig dag i byssan i ett dystert Irländskt väder.

Anton W