Lack kan en både inneha och va!

Dagen började med en purrning, precis som vanligt men just idag var extra seg och jag ville bara få sova. Jag visste vad som skulle komma, slipa och lacka block. Jag låg kvar i min koj i väntan på bättre tider och skippade därmed frukosten även denna dag. Väl vid uppställningen visade det sig inte bara vara jag som kände mig extra trött. Hela vakten var som bakfulla zombies.

Dagen började med en purrning, precis som vanligt men just idag var extra seg och jag ville bara få sova. Jag visste vad som skulle komma, slipa och lacka block. Jag låg kvar i min koj i väntan på bättre tider och skippade därmed frukosten även denna dag. Väl vid uppställningen visade det sig inte bara vara jag som kände mig extra trött. Hela vakten var som bakfulla zombies.

Det blev som väntat, jag stod uppe i riggen irriterad på livet och lackade block. Mitt skosnöre gick upp så jag valde att luta mig mot en badun ute på undermärsråt och slänga upp min högra fot upp på råt för att knyta min sko. Jag klättrar tydligen läskigt enligt en vaktkompis… Det fortsatte med att jag spillde ut lack på seglet medan jag spritade gigtågsblocket till undermärsen. Jag var helt enkelt lack under denna vakt!

Tiden gick och äntligen hade jag gått av vakt och satt i lilla mässen och åt lite lunch för att sedan gå och ta en tupplur i min koj till strax efter kl. 14. Runt halv tre satt jag pluggandes i stora mässen och helt plötsligt var det dags för söt-fika! Det var kärleksmums, väldigt maffigt men gott!

Vi hade vaktmys med Bea & Torben, vår vaktledare och kaptenen. Detta eftersom det var sista nattvakten denna kväll på 8–12 vakten, vi byter nämligen till 12–4 vakten imorgon. Myset var väldigt mysigt. Det bestod av massor med popcorn och frågesport av olika slag!

Nattvakten började och jag fick uppdraget att fira ned fockbrassen som satt fast på focken. Uppdraget visade sig vara svårare än väntat, den var fruktansvärt tung och helt plötsligt råkade den åka iväg och mitt vänstra långfinger började blöda. Inte farligt men läskigt att det kan vara en sån stor kraft i ett litet block i riggen, hade mitt finger varit några centimeter åt ett annat håll kanske fingret hade brutits istället. Obehagligt. Ellen kom och hjälpte till efter det, tack och lov! När vi väl lyckades släppa ner brassblocket så fastnade den vid nocksejsingen… Det var bara att ta sig ut till nocken för att ändra på det men även denna gång var det för tungt att klara av själv. Tillsammans lyckades vi flytta över tampen till andra sidan hindret men inte få ner den från focken. Vi visade oss vara för korta för att lyckas med det på ett säkert sätt, så Bea valde att fixa det istället. Jag klättrade nog lite för läskigt igen…

Det mysiga med denna vakt kom först senare då vi övade på avslutningssången till Bea & Torben. Vaktavlösning vid kl. 00:00 med avslutningssången blev lyckad!

Frida styrbords vakt