Landkänning och mys stämning

Ytterligare en dag här ute till sjöss är gången. Den 13e i ordningen. En dag med fint väder och god vind i seglen. Med toppar på 8–9 knop närmar vi oss nu Azorerna med stormsteg. Under dagen har sjöfåglar synts sväva över vågorna runt båten. Ett tecken som vittnar om att det finns land i närheten. Och mycket riktigt. På AIS:n ser vi att vi nu passerar den första azeren som är precis bortom synhåll. Det är dock nästan 200 distans kvar till vår destination, staden Horta på ön Faial. 

Trots de alltid så avskyvärda morgnarna, erbjöds idag bästa möjliga förutsättningar för en bra start på dagen. Söndagar innebär nämligen stekfrukost med ägg och bacon. Under den efterföljande 8–12 vakten trimmades både brassar och skot för maximal energiutväxling. I vanlig ordning har vi också kollat över, och vid behov, överhalat och nipplat alla gårdingar som slitit sig eller dragits loss under natten. Det innebär att vi lämnar slack på de tampar som vid bärgning, är till för att dra upp segelduken på råseglen. Detta görs uppe ifrån råna. Sedan binds de fast i råets jaktstag med tunna trådar som sedan kan dras loss ifrån däck. Man gör så för att gårdingarna inte skall störa seglets trim. Under vakten siktades också en mindre val (aningen större än en delfin) som hoppade högt över vattenytan tre gånger ca 100m på styrbord sida. Oturligt nog satt jag inne och åt fika just då så jag missade tyvärr alltihop.

Resten av vakten fanns det inte så mycket mer att göra. Karin som är bås ombord och har ansvar för underhållsarbetet ombord åker hem i Azorerna. Därför har hon inte satt igång några nya projekt. Istället satte vi oss längst bak i aktern där Sofia (vår vaktledare) läste ur en tidskrift som handlade om diverse seglarhistorier. Där läste vi en vacker och målande berättelse om en svensk fyrmastad bark som kom ifrån Göteborg. Ett trainee skepp likt vårt. Den slutade dock med att det förliste just i det område vi befinner oss för tillfället, strax väster om Azorerna. Kul!

Efter läsningen var det inte så lång tid kvar på vakten, närmare bestämt 5 minuter kvar till vaktavlösningen. Men detta hindrade inte kapten Torben från att ge order om att bärga lite segel. Det blev alltså lite lätt stressigt att bärga, beslå och kvajla upp alla tampar. En go pulshöjare just när man trodde att vakten var över.

Som jag nämnde innan så är det alltså söndag idag vilket inte bara betyder stekfrukost utan också innebär att vi inte har några lektioner. Detta tog vi verkligen nytta av idag. När vakten var slut samlades vi allihop i stora mässen, redo med popcorn, kuddar och täcken där vi låg och myste till Pirates off the Karibien och hade det riktigt skönt. Tillställningen stördes dock en aning av en livflotte övning som hölls, där vi gick igenom vad som händer om vi skulle behöva överge skeppet. Under tiden stekte solen på oss och tog ut sinn rätta. Dess effekt bekräftades av en duns när en av oss elever föll ihop med en duns, avsvimmad. Som tur var stod det andra runtom och kunde ta emot honom så det gick bra och han kvicknade snabbt till. Han hade också valt ett bra tillfälle då vi just blivit klara med övningen.

Vi han med ytterligare en film innan det var dags för vakt igen. Vi var då rätt slöa men detta togs det ingen hänsyn till. Istället körde vi igång direkt med bärgning och beslagning av de båda röjlarna och den inre klyvaren på tid. En manöver som vi klarade av på 16 minuter. Helt ok enligt Sofia. Sedan satte vi seglen på nytt. När vi var klara hade vi lite tid kvar innan städningen så vi han med att se solnedgången. Det var en klar kväll och vi tänkte kolla efter en green flash som vår förstestyrman Oskar jämnt pratar om. Ett fenomen som syns som en grön blixt längs horisonten i det ögonblicket solen försvinner. Jag har kollat efter detta innan men aldrig lyckats se den. Nu var det dock perfekta förhållanden och med en kikare till hands lyckades både jag och Anton bevittna fenomenet vilket var väldigt häftigt.

Mott slutet av vakten höll Sofia en liten lektion om segeltrimning men annars hände det inte mycket mer under vakten. Vi höll ett snabbt vaktbyte innan vi äntligen fick gå och lägga oss efter en härlig dag till havs med landkänning och mys stämning!

MVH Oskar Persson, babord