Öckerö gymnasium

Livsöden och kontraster

Förra resan hade vi en svenskauppgift där vi skulle skildra olika människoöden. Bara anblicken av en person skulle ge oss inspiration att måla upp ett helt liv. Just denna dag stod jag post och liknande tankar for genom mitt huvud.

Igår kväll sa en av tjejerna i min hytt följande innan vi gick till kojs, ”jag vet att det här låter riktigt hemskt, men jag vill bara sova och inte vakna igen”. Det kändes självklart fel, men vi alla förstod vad hon menade och kände precis samma känsla. Efter att ha sugit på karamellen i ett dygn har jag kommit på en annan formulering som bättre stämmer in på verkligheten, ”jag vill bara sova utan att bli väckt igen, någonsin.”. Vi vill sova ut helt enkelt.

Men, 03.30 blev vi som vanligt purrade till den bittra verkligheten, samt till en mörk text från en av Cornelius Vreeswijks ballader. Rondman insåg snabbt sitt misstag och återvände snart med en hel kör som sjöng för Lisa som fyllde år. Vi andra hade just ålat oss ur kojen och fick gömma oss topless bakom dörren medan vi väntade ut tillställningen.

Sedan knockades jag ännu en gång av verkligheten och befann mig plötsligt till rors där jag skulle föra Gunilla genom dimman i den vältrafikerade Engelskakanalen. Men mina tankar vandrade snabbt iväg till annat. Vad har alla dessa båtar för syfte? Vilka är människorna ombord på dem? Har de en familj de lämnat hemma efter sig? Och framförallt, kämpar de också för att hålla sig vakna, men, i värmen av en hytt och en god kopp kaffe? Bruset från radion väckte mig ur min dvala och styrman berättade att två gummibåtar med immigranter hade upptäckts mitt i kanalen. Min självömkan var då som bortblåst och dessa människor med sina öden upptog allt mitt fokus. När jag sedan hörde ”swimmers” nämnas upprepade gånger på radion var det för mig en ogripbar verklighet att åtminstone en av dessa båtar hade sjunkit.

Resterande besättning ombord fortsatte leva sin verklighet här och även jag gick till slut in i Gunilla-bubblan igen. Efter en magisk soluppgång var vi äntligen tillbaka i kojen, ovetandes om att plågan som tjärandet i riggen innebär skulle falla på vår lott när vi nästa gång blev purrade, vilket vi såklart blev. Men det hör inte till min uppgift att skriva om. Istället bifogar jag en bild på mig som just har tjärat, med offer-hättan på eftersom självömkan har en central roll i de flesta typer av arbete vi gör här.

Alva Ivarsson

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se