Lussebullar utan saffran?

”Godmorgon hytten, ni har vakt om 45 min”. Detta är en väl repeterad mening under den senaste månaden, då man varje dag väcks, mitt i ens djupaste sömn, av att man ska upp och jobba i fyra timmar.

Inte en rörelse i hela hytten, förrän purraren säger ”ska jag tända lampan”? Panik börjar sprida sig och ett svar likt ”nä”, hörs garanterat inom 5 sekunder. När vi väl gått upp ur kojen, tagit på oss kläder och släpat våra trötta fötter upp för den branta lejdaren, möts vi av solens strålar som träffar våra likbleka ansikten. Solen hade precis börjat resa sig ur horisonten och Babord står i vanlig ordning och utför Beas morgon yoga. Klockan är 07:55 och det är dags för uppställning med en vacker soluppgång mitt framför näsorna på oss. Det här kommer bli en bra dag!

Efter att en timme av vakten gått, hade inte bara en person, utan hela vakten drabbats av värmeslag. De senaste sjöbenen klädde man på sig allt man ägde, dubbla underställ, dubblar tjocktröjor och seglarställ. Trots alla lager kom man alltid in som en frusen isbit, när vakten var klar. Idag var dock dagen då vi kunde lämna de kalla, regniga och mulna dagarna bakom oss och istället sikta mot Spaniens varmare väder. Efter ett tag hade vi fått nog och vi alla begav oss ner för att byta om. När Andrea kom upp på däck igen sa hon med glad röst: ”det här är första gången jag är på vakt utan underställ”. Vi alla gick runt med endast arbetsbyxor och T-shirt, utan en tanke på att man skulle börja frysa. Vi hade en väldigt trevlig vakt och trots att vi tjärade i riggen, var alla på ett glatt och skojigt humör.

10-fikat hade passerat och det började närma sig uppställning, därefter lunch och sedan började vi förbereda oss för en ny hamn. Det roligaste på dagen var när alla vakter och befäl tillsammans skulle utföra ett flertal olika manövrar, bland annat en stagvändning. Till skillnad från tidigare vakter var det nu action. Det halades här och där, samtidigt som det kvajlades lite överallt. Allt gick så fort och smidigt, vilket kändes som en helt annan typ av segling och det var extremt kul att testa på. Segel började bärgas och snart låg Gunilla fast längs med kajen. Vi hade kommit till Huelva, en spansk stad längst med Spaniens södra kust. Väl i land hade vi i klassen bestämt julmys, där de fyra första avsnitten av årets julkalender skulle plöjas. Ellen, Melke, Andrea och jag fick därför för oss att baka lussekatter. Kockarna, Anna och Mia, var först lite skeptiska till vår briljanta ide, men efter ett tag med övertalning fick vi tillgång till det berömda köket, byssan.

Anna och Mia lät oss också använda deras saffran, som de tagit med sig hemifrån. Här uppstod ett stort problem. Saffranen var inte nermald och vi hade ingen mortel, dessutom hade redan kockarna lämnat båten för att strosa runt i den nya hamnen. Så här stod vi, fyra helt okunniga bagare, med saffran som vi inte kunde hantera. Många kreativa idéer användes, men vi kunde fortfarande inte hantera den unika saffranen. Detta bevisades när bullarna togs ut ur ugnen och serverades till klassen. Alicia som inte gillade saffran utbrast i en total glädje, när hon tog sitt första bett av lussekatten, som inte smakade ett dugg saffran.

Dagen var en otroligt bra dag, trots lussebullar som inte smakade så mycket saffran. Alicia måste uppskattat kvällens aktivitet mer än alla andra, då det förmodligen blev ett visst antal lussekatter kvar som hon alldeles själv kunde njuta av.

Stina D, Midskepps Sa2023