Mastgastar och pizzabullar

Sitter och lyssnar på en av mina favoritband, Kings of Convenience i lilla mässen, och tittar ut genom fönstret. Ser inte så mycket mer än gråblå himmel, vita fluffiga moln och höga vågor som får båten att rulla. Tänker på allt och alla där hemma, kommer allt kännas som vanligt?

Två och en halv månad har på ett sätt känts som en hel livstid men också som ingen tid alls. Känns som att man lever ett parallellt liv med livet där hemma på ett sätt. Men det är ju såhär jag har velat leva så länge nu, så alla rutiner och vardagligheter på båten känns mer rätt än något annat faktiskt. Att sätta segel och käka pizzabullar klockan fem mitt i natten i Karibien är det bästa som finns.

Idag var jag post för sista gången, nästa gång blir i augusti. När det är becksvart ute och man står ensam framme på utkiken, och alla skuggor ser ut som demoner och mastgastar, brukar jag räkna ner minuterna för att härda ut, men i natt var första undantaget på resan. Brisen var varm o jag stod och tittade upp mot stjärnhimmelen. Kändes betryggande att se Karlavagnen precis som hemma, men Lejonet och södra korset var två nya stjärntecken som styrman Leo hade lärt oss. Där kunde jag stå hela natten och sjunga högt för mig själv och blicka ut över havet och månljuset. Aj vad jag kommer sakna allt. Sätta segel, badstopp, nattfika, sitta högst upp i masten och leva lite sunkigt. Plugga i samma kläder som du nyss jobbat i, borsta tänderna alldeles för sällan och äta för mycket godis. Allt här på båten är så jävla roligt, kommer sakna precis allt.

Tack o hej!

Lina Bloom Wrenne