Möten med skolelever och cyklister

Spänningen ligger i luften under fotbollsmatchens minuter. Även de som tycker det är skamligt med hejande och tjoande kommer på sig själva med att ropa när bollen kommer lite för nära ens eget lags mål.

Skoleleverna på Tomas Mann Schule måste vara otroligt trötta på att besvara frågor om migration. Man märker att den tredje intervjun som genomförs på en grupp flyter på smidigare än den första gruppen vi intervjuat. Nästan inövat. Men trots enformiga frågor och repetition är tyskarna lika trevliga och välkomnande som tidigare. Vi driver om ord på respektive språk som för varandra låter märkliga och uttal på namn diskuteras. I matsalen under lunchtid sitter vi blandade.

Allvaret i matchen är brutalt. Två nationaliteter möts i en betydelsefull fotbollsmatch i en gympasal. Förra årets tvåor från Öckerö hade vunnit stort mot de stackars tyska skolungdomarna, vilket lägger stor press på oss. Nu är det vi som ska starta en tradition med svensk vinst. Den nationalistiska vågen som genomsyrar Europa, genomsyrar även vår fotbollsmatch - ungefär. ”Oh ah Öckerö, säg oh ah Öckerö”. Tyskarna hade egna hejaramsor som de körde på högsta volym.

Efter en stark kvittering från Tomas Mann Schule lägger Öckerö Seglande Gymnasieskola ett sista avgörande mål, fyra minuter innan matchavslut, och matchen resulterar i 2-1 till oss. Handslag utdelas och vi tackar varandra för en god match. Lirandet förstörde inte stämningen som skapades när, till exempel, alla 80 elever gick och köpte glass tillsammans under förmiddagen.

Den starka värmen gör det inte lätt för mig, Klara och Maxi som gjort det jobbiga beslutet att jogga hem från den tyska skolan. Turen börjar på andra sidan om den lilla ön som utgör Gamlestan, Altstadt. Vi lyckas matcha rött ljus vid varje övergångsställe och varannan meter möter vi cyklister. Det kryllar av cyklar i denna kullestenslagda stad. Vi måste följa Google maps, då detta är en främmande miljö. Det blir trångt på trottoaren över bron till Gamlestan.

Vi joggar i promenadtakt mellan de olika radhusen som är bevarade från Hansans tid. Det finns så mycket annat att kolla på, så rivet i bröstet glömmer jag bort då och då. Det är jobbigt att springa efter att enbart ha haft en knappt 50 meters lång yta att röra sig på under en vecka till sjöss.

Nere längs kajen ligger privatägda träskutor förtöjda och på kajkanten sitter nyförälskade par och pussas. Äckligt. Jag joggar snabbare, men även nu är det svårt att hålla Maxis tempo, som detta år sprungit Göteborgsvarvet. Bron som för oss blir exit ur Gamlestan, blir för passerande människor en entré. De andra två löparna bär av och spurtar sista 100 meterna men jag tar min tid.

Midskepps, som jag ingår i, har vaktdag idag så efter en dusch sätts vi i arbete. Städning. Energinivån är låg hos alla efter den tidiga uppstigningen och morgonens promenad till skolan. Det märks på hur lätt alla har till skratt. Att lägga sig raklång i kojen är inte helt fel, men i bakhuvudet tänker jag på purrningen, väckningen, som kommer ske strax innan 04.30 när jag ska sitta landgångsvakt. Aja, om jag somnar snabbt hinner jag i alla fall sova fem timmar. Det räcker för morgondagens visit i Hamburg.

Alicia Borg, midskepps vakt.