Den tjugoåttonde mars kom jag upp ur sängen ovanligt lätt. Jag hade nämligen ett viktigt brev att skicka innan vakten drog igång. Några minuter över sju var jag uppe i lilla mässen där jag blev serverad en tallrik härlig yoghurt som jag toppade med choco pétalos sin gluten. Där vid det lilla bordet skickade jag mitt brev. Hela tre gånger gick det iväg, vilket var en pinsam flopp, men vad vore livet utan lite självförödmjukelse?

Det var faktiskt ganska kallt när vi kom ut på vakt klockan åtta. Vår bås Sara skulle dela ut arbetsuppgifter och frågade vakten vilka som kunde splitsa. När jag svarade att jag kunde undrade hon varför jag såg så lurig ut. Lurigheten berodde på att resan till att lära sig splitsa varit lång och kantad av misslyckanden, så det känns fortfarande lite fel att påstå att jag kan splitsa. Vissa saker är man oerhört långsam med att lära sig, och för mig faller splitsar och knopar tyvärr in bland dessa. Men när det väl är inlärt brukar det sitta. Så istället för att svara Sara varför jag såg lurig ut upprepade jag bara mitt “jag kan splitsa” med ett försök till en lite mer övertygande ton.

Så blev det att jag och Leo fick klättra upp i stortoppen och slå oss ner för att byta ut sytågen till de block som håller uppe brammens gårdingar. Ett sytåg är ett rep som är träs fram och tillbaka mellan två parter och som sedan knyts ihop på mitten. Jag har aldrig gjort ett innan så det var roligt att få lära sig någonting nytt, men det var bara inte rätt dag att tillbringa hela vakten uppe vid röjeln. Precis som flera andra har jag drabbats av en förkylning och den var som värst igår. Att då sitta högt upp och bli yr av gungandet och samtidigt nedkyld av vinden var en lite dålig kombo. Men efter vakten fick vi en varm och härlig kikärtsgryta som var perfekt att få i sig tillsammans med några koppar te. Sedan fanns det tid för en kort men effektiv sömn innan det var dags för Erlings hamnpresentation. Ceuta verkade som en mysig liten hamn, och denna framtida Sigrid som skriver blogg från Ceuta kan inte annat än att hålla med. Imorgon är det dags att upptäcka staden.

Hela detta sjöbenet har jag gått utan musik. Men på kvällen igår slutade jag med mitt wi-fi-sparande och satte på hörlurarna på hög volym. Jag måste säga att det var helt underbart. Det spelar faktiskt inte så stor roll vilken låt man sätter på, men att efter att inte ha lyssnat på musik på en vecka äntligen få höra melodier tätt inpå öronen ger så mycket glädje till hela tillvaron. Jag tror till och med det botade min förkylning.

Sigrid, Babordsvakten