Öckerö gymnasium

Onsdagen den 18 december 2019

Natten som gav oss den artonde december var en ljus natt. Halvmånen låg ner i himlen och lyste så starkt att stjärnorna såg rätt mesiga ut.

När det var ungefär en timme kvar av vakten tog vår vaktledare Anja fram en dator och en liten projektor, och så satte vi alla oss på backen och såg på film, med focken som filmduk. Det var ju helt perfekt. Jag har inte tidigare tänkt på att segel kan ha fler användningsområden än det de är menade för. Filmen vi såg var svartvit och gammal, det var en sjöman som hade filmat under ett fyrmastat segelfartygs resa runt Kap Horn. Masterna såg ut att vara högre än Gunillas, och vågorna var många gånger högre än de som vi har upplevt.

Den natten var jag rondman. En rondman går på rond för att kolla att allt är som det ska i bland annat maskinrummet, de byter blöta handdukar mot torra och skriver ner temperaturer och andra värden. Men rondmannen har också uppgiften att purra nästa vakt. Hittills tycker jag att de flesta purrningar har varit väldigt trevliga. Personerna har varit mysiga och har fått en att känna sig välkommen till den nya dagen. Jag själv har sett fram emot att få purra, men när det blev dags blev jag ganska nervös. Man vill ju själv göra ett bra jobb och att vännerna ska känna att de blir väckta på ett bra sätt. Man ska vara trevlig, men måste samtidigt vara tydlig och se till att personerna faktiskt vaknar, och får inte glömma att informera om hur mycket klockan är och vad det är för väder. Men jag tror nog det ska ha gått bra. Agnes hade på kvällen bett om att få en kram vid purrningen, så när jag väckt hennes hytt smög jag fram och frågade om hon ville ha sin kram, vilket hon ville. Jag märkte när jag kramade om henne att jag hade min flytväst på mig, så kramen blev inte den smidigaste., men när vi några minuter senare möttes i korridoren sa hon att min purrning hade varit jättemysig. Det gjorde mig glad att veta att hon tyckt om den.

Efter att ha purrat smög jag tillbaks till filmen för att se klart slutet, och sedan var det dags för uppställning. Åtta glas från halvdäck och åtta från backen. Ett “Go vakt!” från babord, ett “Go vakt ska det va!” från midskepps. Sedan läggdags. Man vänjer sig vid att bli vaggad till sömns av havet. Det kommer nog vara något jag saknar när vi kommer hem till fast land och fasta sängar. Jag sover verkligen gott här på Gunilla, som en riktig stock.

Efter att ha sovit i några timmar blev vi purrade klockan elva för lunch, och efter lunchen var det som vanligt dags för vakt igen. Denna vakten blev jag tilldelad ett specialuppdrag: att mäta pertnätet, eller hajnätet som vi brukar kalla det. Det är nätet som går ut vid peket allra längst fram på Gunilla. Det är nämligen så att vi ska tillverka ett nytt nät. Jag tog mig ut på nätet och började mäta, och insåg snabbt hur glad jag var att jag hade blivit tilldelad detta specialuppdrag. Det var pilligt, jag fick rita, och jag fick sitta längst fram i sol och friska vindar. Ganska underbart.

Till middag var det en god nudelwok. Medan vi åt kom kocken Pontus ut i lilla mässen och kollade på mig med en misstänksam blick.

“Visst är väl du vegetarian, Sigrid?”

Jag svarade ja, men rättade mig själv och sa att jag äter fisk.

“Jag tror nämligen att jag har sett dig äta kött”, sa då Pontus.

Nu var det istället min blick som blev misstänksam. Jag kom på att jag faktiskt hade ätit kyckling en gång här när jag inte visste om det vegetariska alternativet var glutenfritt, vilket jag sa. Men Pontus verkade inte nöjd med det svaret, han verkade verkligen tycka sig ha sett mig äta kött någon annan gång. Jag tyckte detta var väldigt intressant, och efter middagen när vi gått ner i hytten började jag, Maya och Emilia spekulera om hur det hela kunde komma sig. Ända sedan Adishka målade en demon och gav till oss i hytt 8, där vi nu har teckningen uppsatt, har vi kallat vår hytt för demonhytten. Vår lösning på köttparadoxen var att mitt demon-jag måste ha gått upp till byssan och glufsat i sig massa kött medan jag sovit.

Efter middagen hade vi lektionstid, och sedan några timmar frivakt innan det vid midnatt var dags för vakt igen. Vad man än har för ambitioner slutar det nästan alltid med att man sover de sista timmarna innan vakten. Man blir nästan tröttare av att sova innan vakten, men samtidigt blir jag extremt positiv när jag är riktigt trött. Så som med allt kommer det med något bra och något dåligt. Men det är alltid riktigt gött att gå och lägga sig efter en nattvakt.

Sigrid Rocksén Revelj

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se