Picknick på Madeira

Jag tror inte att det finns någonting som slår en riktigt solig aprildag fylld med picknicks på madeiras finaste smultronställen med sina bästa vänner. En dag när det enda problemet man vaknar upp till är att man inte bestämt vad man ska käka till lunch än. En dag när man på riktigt börjar fundera över vad för underverk man måste ha gjort i sitt tidigare liv för att förtjäna detta. Det är exakt så min dag har varit. Helt fantastisk.

Jag har aldrig varit ett stort fan av picknicks, det är alltid samma visa. Man skrapar ihop lite frukter som ser fina ut och några torra kex som ingen egentligen riktigt gillar. Hela rumpan blir blöt av det fuktiga gräset man sitter på och det är säkert proppat med människor på de trånga gräsplättarna man tror ska vara mysiga. Men… Idag var det helt annorlunda. Kanske var det för att vi var i Madeira, för att det var så gott sällskap eller för att solen var gladare än någonsin? Antagligen en blandning av alla tre, för allt var helt perfekt!

Vi skulle egentligen gå och käka på ett mysigt litet frukostställe tills vi insåg att det var helt fullsatt och inte fanns några lediga bord varken inne eller ute. Istället bestämde vi oss för att kika in i mataffären mitt emot och se ifall det fanns något annat gott att smaska på, och tro mig, det fanns det. Det kryllade av frukter i regnbågens alla färger och kexen såg inte det minsta torra ut. Vi plockade på oss lite smått och gott och fick sedan syn på det perfekta picknickstället bara några meter utanför affären. En stor gräsplätt mitt i solen som var helt fri från de jobbiga brittiska turister som Madeira vanligtvis kryllar av. Det var vid den tiden på dygnet som solen står allra högst upp på himlen och vi njöt som aldrig förr. Det var så skönt att äntligen få vila ut efter all skola och arbete på båten att vi knappt hann reflektera över hur snabbt tiden flög iväg. Utan att hinna blinka var klockan redan tre. Trots att det var så härligt där vi låg ville vi ändå hinna utforska lite mer av Funchals innerstad och inte bara slösa bort hela dagen på samma lilla gräsplätt.

Efter ett snabbt svalkande dopp på en av Madeiras stenstränder gick vi in för att se gamla stan, och jag kunde inte ana att det var så vackert. Var man än såg fanns byggnader i alla olika färger och det gick absolut inte att gå miste om de coola väggmålningarna som föreställde allt från snoppar och snippor till en skrynklig gammal tant. Runt hörnet hittade vi ett gulligt litet sushiställe som vi alla utan någon tvekan var eniga om att käka på. Det var ju över en månad sedan vi åt sushi senast! Däremot lockades vi inte av tanken att sitta på uteserveringen i ett skuggigt hörn mitt på Madeiras turistigaste gator, så varför inte ha ännu en picknick? Utan att veta vart vi var påväg begav vi oss upp på gatorna i hopp om att kanske hitta något fint utkiksställe, men det vi hittade var klart mycket bättre. En lång ostadig trappa ner till havet följdes av en nästan ödslig liten stenstrand precis framför solen som snart höll på att gå ner. Stranden var nästan helt gömd vilket antagligen var anledningen till att den var så ödslig och tömd på turister. Havet var stilla och himlen blev mer och mer orange ju längre tiden gick. Till den goda sushin spelades musik från en liten bärbar högtalare jag hade med mig och jag försökte verkligen njuta av den fina stunden. Vi gjorde allt för att försöka ta vara på den lilla tid vi hade på stranden innan det var dags att gå för att hinna tillbaka till båten i tid. Om det är något jag kommer komma ihåg från sista resan så är det nog denna dagen, för jag tror inte det finns någonting som kunde varit bättre.

Malou SAS1922