Idag anlände vi vid Grenada efter att ha korsat Atlanten. Tiden har gått fort ute till havs och vi har fått vara med om oförglömliga saker, men jag har aldrig varit så glad av att se land.

Denna dagen vaknade jag lite piggare och gladare än de andra för jag hade vetskapen om att detta var en annorlunda dag som inte skulle se ut som de senaste 15 dagarna ute till sjöss – vi skulle anlända till Grenada. Jag har upplevt de sista dagarna till havs som ansträngande. Man känner sig fullkomligt isolerad från omvärlden ute på Atlanten. Igår fick jag reda på att Australien står i lågor! Jag som älskar att veta vad som händer i världen tycker att det är jobbigt att ha missat så mycket av allt som har hänt.

På vaktavlösningen blev jag så lycklig av att se land! Tanken på att vi tillsammans har korsat Atlanten var helt ofattbar. Jag har aldrig varit på denna sidan av världen, så det ska bli spännande att upptäcka Karibien. I min vakt fick vi äran att lägga till vid kaj med Gunilla och vi behövde göra olika förberedelser inför detta. Exempelvis fick vi flytta på vissa tampar, lägga fram fendrar och beslå segel. Jag och en annan tjej i min vakt klättrade upp i riggen för att beslå ett segel som kallas för ”möglet”. Vi fick en jättefin utsikt över st. George. Klimatet var annorlunda bortsett från det vi tidigare har upplevt på resan. Det är ett tropiskt klimat med regnskogar. Det går från att vara strålande sol till att ösa ner regn. Vi på vakten fick uppleva det, vilket var speciellt. Vi såg de gråa molnen komma mot båten och väntade in det med skräck. Vi blev blöta på några sekunder, men blev torra igen lika snabbt.

Vi behövde vänta ett tag på att lotsbåten skulle komma, det var ju söndag. Tillslut kom den och vi körde in mot Grenada. Det var första gången jag fick lägga till vid hamn. Jag tycker att det gick bra, när man jobbar tillsammans.

Därefter åt vi en välförtjänt lunch och hade uppställning. Vi fick gå i land och stå på platt, stabil mark för första gången på 15 dagar! Det var lika varmt i luften som det hade varit på Atlanten, men det blåste inte, så det var galet varmt. Jag och mina kompisar hade sett fram emot främst tre saker under Atlanten att göra iland: att äta glass och färsk frukt och ringa våra föräldrar. Jag lyckades inte göra något av det. Vi tog oss till en matbutik och letade efter det vi ville ha. Det fanns ingen frukt, men vi alla köpte glass från samma glass-sort. Glassen var redan förstörd i förpackningen och smalt i våra händer. Den bestod dessutom av en illröd gräddglass i mitten som var doppad i nästan neonorange choklad. Jag kunde knappt äta den. Vi gick i alla fall vidare runt i hamnen och hittade ett internetcafé. Många av butikerna var stängda eftersom de flesta grenadiner var lediga och i kyrkan. Därför var det skönt att vi hittade något som var öppet med det bästa internetet hittills på denna resan. Alla kunde få tag i sin familj förutom jag, vilket segt. Jag kunde åtminstone kolla på sociala medier, vilket jag för den delen inte har saknat överhuvudtaget. Det har varit nyttigt för mig att inte använda mobilen så mycket som jag gör hemma. Man inser hur mycket onödig tid man spenderar på mobilen som man kunnat använt på ett bättre sätt! På båten har jag t.ex. läst, tränat och lärt mig nya saker istället för att scrolla över Instagram. När jag kommer hem kommer jag definitivt att använda min mobil mindre och spendera den tiden på något annat, något bättre!

12 januari 2020

Agnes Alveros

Midskeppsvakt