Så var det äntligen dags

Alarmet ringde vid fyratiden på morgonen och dagen var igång. Det var dags att, för sista gången på sex veckor, stänga igen ytterdörren och lämna hemmet för att bege sig mot Gunilla. Äntligen är det dags!

På Ica maxis parkering i Mölndal samlades elever och föräldrar för att kramas hejdå och få ombord alla väskor på bussen som skulle ta oss till Kastrup. Den lite nedstämda känsla som fanns kvar efter att ha vinkat av familjen byttes snabbt ut mot glädje och förväntningar. Bussen började rulla mot Danmark och frukostpåsar delades ut.

Väl framme på flygplatsen hade vi fullt upp med att hämta ut boarding pass, checka in bagage och passera säkerhetskontrollen. Flyget gick bra men jag tror att alla spände sig lite extra mycket vid, den lite väl vingliga, landningen. Vi mellanlandade i Lissabon och hoppade på planet mot Azorerna. Efter den långa dagen var alla trötta och framför allt otroligt varma men trots det var humöret på topp!

Vi hoppade på en buss utanför flygplatsen i Ponta del Gada och fick veta att vi skulle vara framme vid Gunilla om bara fem minuter. Glädjen spreds i bussen och kameran var i högsta hugg för att fota de unika små husen som vi åkte förbi. Vi kom närmare och närmare havet och till slut såg vi Gunilla med sina ståtliga master. Äntligen var vi framme! Väl ombord ställde vi upp oss i våra vakter och befälen presenterade sig. Sedan var det dags för vår första middag i stora mässen där vi blev serverade spaghetti och köttfärssås. Därefter packade vi upp våra väskor och gjorde oss hemmastadda i hytterna. Det hade hunnit bli mörkt men värmen var kvar så vi bytte om till shorts och gick upp på däck för att utforska båten. Dagen avslutades med spel i stora mässen och därefter var det dags att gå och lägga sig!

30 april 2022

Anna Almroth