See you later, alligator

Vad skulle du göra om du blev attackerad av en alligator? Du ser den komma simmande mot dig och du har sumpmark upp till midjan. I handen håller du en lång pinne som ska hjälpa dig från att trampa ned i stora hålor. Skulle du försöka springa iväg i vattnet? Kanske gå till strid mot alligatorn och hoppas på det bästa? Eller skulle du välja alternativet att använda din kompis som levande sköld?

I morse purrades vi som vanligt för att kvart över åtta åka iväg med buss till Everglades National park. Med slitna skor och byxor som senare skulle kunnas slängas, bar det av på en 90 minuters bussresa. Väl framme blev vi tillsagda att gå på toa och spruta på så mycket myggspray som möjligt. Fortsatt bar det av på en liten bussväng för att bli uppdelade i två grupper och gå ut i träsket. Vi fick långa pinnar för att kunna slåss mot alligatorer och pytonormar… Eller kanske för att känna efter så vi inte skulle trampa ned i hålor och få lera upp till midjan. Hur som helst känner man sig en aning tuffare om man tänker att pinnarna fanns i handen på grund av alligatorerna.

Vi gick omkring ett par timmar i träskmarkerna. Runt omkring oss fanns fina träd och blommor. Runt benen fanns en tjock, kletig sörja. Med en håv och låda fiskades en del organismer upp för inspektion. Både en kräfta och en ödla fanns med i potten. När vi började vår promenad tillbaka till bussen fick hälften av oss syn på vår första alligator. En alligator som låg ungefär 20 meter ifrån oss. Guiden pekade på den, och gick sedan vidare. Han var inte alls orolig att den skulle attackera de personer han lämnade för att själva möta alligatorn. Senare berättade han också att han en gång blivit jagad av en alligator, något som fick oss som gått förbi den stora besten själva att spärra upp ögonen. Kanske hade vi tillsammans behövt använda våra pinnar och få lite spänning…

Väl vid bussen fick vi tagit av oss skorna som var tunga av lera. Färden fortsatte sedan till en picnic-plats där vi åt vår medhavda lunch. Det sista vi gjorde i den stora nationalparken var att gå en två kilometers runda, denna gången på upphöjda trägångar. Vi fick se flera alligatorer, fiskar av alla dess slag och fåglar med alla möjliga färger och former.

För att ta oss hem fick vi återigen en busstur på en och en halv timma. Dock denna gång med en liten tur genom lilla Havanna. Ett område där kubaner i Miami byggt upp affärer, restauranger och en del statyer föreställande kycklingar. Genom bussens fönster såg det riktigt mysigt ut med alla spanska skyltar och restaurangnamn. När vi väl kom fram till båten var många av oss trötta i både kroppen och huvudet. Jag, som är en del av midskepps-vakten hade dock ingen tid att tänka över detta särskilt mycket. Vi har nämligen vaktdag idag, så direkt när vi gick ombord fick order om att komma upp på däck så fort vi lämnat våra väskor.

Vi hade inte så mycket mer att göra än att städa hela båten. Något som om alla hjälps åt faktiskt kan vara lite roligt. Eller i alla fall roligare än det är hemma… Till middag lassades det fram hela fiskar på borden, med ögon som stirrade rakt på oss. Som tur var har vi två hjältar, Vincent och Arvid, som skonade oss från detta iakttagande. De smakade nämligen på ögonen. Enligt dessa gourmander var det egentligen inget fel på smaken, men konsistensen var en aning lurig.

Till slut var dagen över, de som inte haft vakt kom tillbaka från stan och midskepps avslutade sitt plugg. Dagen har gett oss alla nya erfarenheter, något vi har tur som får varje dag här på Gunilla. Jag hoppas ni mår bra där hemma och inte saknar oss för mycket än, det dröjer ju faktiskt ett bra tag tills vi ses. För er som redan längtar, kan ni trösta er med att ingen av oss blev uppäten av någon alligator idag. Så vi ska nog klara oss resten av resan också.

Maja Hafström, Midskepps