Seglingsben

Nu har vi lämnat Jamaicas vackra stränder men tar med oss många minnen och upplevelser av denna fantastiska ö med en helt annan kultur än vad vi upplevt i tidigare hamnar.

Vi lämnade Jamaica igår kväll med förhoppning att vi kan segla hela vägen till Belize. Min vakt babord har vakten 12-4 vilket innebär att det blev ett sömnlöst dygn. Trots att vi alla var mycket trötta gick vakten med en dundrande fart då vi satte alla segel. Stjärnhimlen lyste men inte lika tydligt som tidigare nätter då det var fullmåne som lyste så starkt att det endast kändes som skymning. Sista halvtimmen av vakten spelade och sjöng vår vaktledare för oss. Det är väldigt mysigt efter en så produktiv och slitsam vakt att bara få slappna av och lyssna.

Efter vakten fick vi en efterlängtad sömn fram till lunch och sen var det vakt igen. Då var det dags för att tjära riggen med blå, varma overaller som är lite förstora för oss alla. På något lustigt vis hamnar tjäran ändå på hela kroppen och i håret samt att lukten förföljer oss och kommer förmodligen göra det hela resan. Som tur var seglade vi så seglen skuggade lite grann så det var inte riktigt så varmt och påfrestande som kunde varit. Tillslut var det dags för trefikat som bestod till största delen av vatten men också vattenmelon, nomnomnom.

Vi åkte på kvällen innan men idag räknades ändå som avgångsdag vilket betyder att vi inte har några lektioner då vi ska vänja oss vid sjötiderna. Med andra ord mer träning, solning, sällskapsspel och filmtittande.

Detta är vad en kan kalla ett dygn ombord på Gunilla i sitt esse.

Soliga hälsningar

Therese

Babord