Sista dagen på Sao Miguel island

Ta på dig en jacka till uppställningen det blåser och regnar var det första våran hytt fick höra i morse när vi blev väckta av fartygsvakten. Det är dagen innan sjöbenet och alla står samlade och uppställda i prydliga rader på däck i väntan på att kapten ska säga godmorgon och informera om dagen.

Alla andra dagar har det varit högtryck med bra väder och milda vindar men just idag blev vi träffade av regnblandade vindar. Det var första gången som det faktiskt var relativt tyst och alla stod parkerade som lyktstolpar under hela uppställning. Flera gäspningar senare var uppställningen över och då jag hade frivakt så kunde man riva av sig seglarstället och hoppa in i sin koj igen. Det fanns en svag besvikelse över att det nog inte kommer vara en ide att ta sig någonstans mer sista dagen på Sao Miguel. Någon timme senare hade de mörka molnen försvunnit och solen tittat fram. Vinden hade inte avtagit men blivit betydligt mildare och inget regnet var utom räckhåll. Det var också mycket varmare så jag fick dra av mig tjocktröjan och spatsera bort till “Supermercadon” för att bunkra proviant inför sjöbenet. Det blev ännu varmare när man kom in i de trånga gatorna. Både trottoarerna och vägarna är så smala att man får pressa sig mot väggarna när bilarna blåser förbi, något som man observerat nu under dagarna på Azorerna är att invånarna ofta ignorerar hastighetsbegränsningen framför allt taxichaufförerna som nästan bryter ljudvallen på motorvägarna. Efter att man dragit kortet i mataffären så kom hungern krypande. En stor bonus med Azorerna är att man nästan alltid kan hitta ett fullt mål mat för cirka 5 euros, så det är bara att lokalisera närmaste pang och välja något från den portugisiska menyn och med knackigt uttal och handrörelser försöka förklara vilken mat man vill beställa. Efter att jag återvänt tillbaka till Gunilla hade molntäcket utvecklat sig till mindre och glesa tussar som solen utan problem lyste igenom. Att åka tvillingsjöarna och hotell ruinerna var en av de största sevärdheterna som jag och några andra hade missat så vi bestämde oss för att ta första bästa taxi och dundra till västra sidan av ön där parkeringen låg. Chauffören körde upp mot bergen. En dimma började lägga sig och sikten minskade, när vi var framme vid utsiktsplatsen på öarna så kom den regnblandad blåsten igen. Jag blev påmind om det bussguiden hade sagt några dagar tidigare om att Azorerna är kända för att ha alla fyra årstider på samma dag. Det ligger verkligen något i det, det är svårt att hinna acklimatisera sig, vädret ändrar sig innan man har hunnit öppna SMHI. När vi var tillbaka på Gunilla så var den fantastiskt värmande sol framme igen.

Johannes Birkhorst