Sista sjödagen, fylld med vulkanöar och badstopp

Som vanligt var det inte helt lätt att vakna kl 07.00 för oss i hytt 6 men efter att ha kämpat mig upp ur kojen och tryckt i mig ett par frukostmackor var det dags för uppställning.

Direkt efter uppställning var det bärgning av alla stagsegel förutom yttre klyvaren samt alla märsar. Efter bärgning gick vi till väders och beslog samtliga segel ombord förutom yttre klyvaren, storseglet och mesan. I slutspurten av beslagningen passerade vi de dramatiska öarna Islas Columbretes. Huvudön har formen av en månskära och den högsta klippan sträcker sig till 67 meter över havet. Det var sannerligen en mäktig känsla att få se dessa vulkanöar på så nära håll.

För min del fortsatte vakten med att, efter ett gott tio-fika, gå upp i riggen för att att tagla samt se över sytågen vi i “Splicing Attack Force” har kämpat med de senaste dagarna. Efter en tid i riggen blev jag nerkallad för uppställning och den sista dagvakten för denna resa var nu slut.

För nu är det i princip slut, slut på tiden till sjöss ombord T/S Gunilla. Eller ja, i alla fall för ett bra tag. Våren 2022 ska vi ju faktiskt ut igen. Visst känns det riktigt tråkigt, det senaste året har vi spenderat nästan 4,5 månader på den här båten. För mig och många andra känns T/S Gunilla lika mycket som ett hem som Göteborg. Att inte få komma hem till Gunilla igen förens om ett och ett halvt år kommer kännas riktigt konstigt. Jag tror dock att samtliga ombord är taggade på att komma hem trots att det betyder ett slut på det goa’ livet vi lever här.

Tillbaks till dagen. Efter vakten var det dags för lunch, som det brukar vara helt enkelt. Idag serverade byssan en grekisk sallad, minst sagt smarrigt. Sedan vidare till lektioner. En av lektionerna var hamnpresentation och KiKi visade upp sin PowerPoint om Tarragona i stora mässen.

Till tre-fika serverades det inget mindre än två kulor glass och badstopp. Stark kandidat till resans bästa tre-fika kan man lugnt påstå. Medelhavsvattnet vi doppade oss i var 20 grader varmt och förvånansvärt salt.

Nu har vi nog närmat oss slutet av min blogg. Jag ska ta tillfället i akt och tacka alla de som har kämpat för att ge oss den här resan och göra den så bra som möjligt. Det gäller alla elever, befäl, lärare och andra inblandade. Framförallt vill jag tacka KiKi, du har varit helt underbar, ännu en resa.

Rasmus Djerf

babordsvakten