Slutspurten börjar kännas av

Resa börjar lida mot sitt slut, men här på Gunilla håller besättningen gott mod och stämningen är på topp. Styrbord sjunger sånger, från byssan kommer god mat och sött fika, vi passerar Ibiza och klättrar i riggen.

Vid 23:55 den 18 november stod hela Styrbord vakt uppställda på poopdäck redo för att gå på vakt, och tisdagen den 19 november började på bästa sätt - genom att trimma seglen för att nyttja den lilla vind som fanns. Jag var under natten med i arbetsstyrkan, och natten innehöll aktiviteter som att öva på att kvajla tampar runt egen part, tamphittartävling där det vinnande laget (kan förövrigt vara värt att tillägga att jag var med där) hittade flest tampar efter Evelinas, vaktledarens kommando. Höjdpunkten var när vi satte Mesanseglet - vilket gjorde att vi under en period seglade med alla segel uppe. Vid halv 2-tiden så fikade vi, och det blev en favorit i repris från föregående natten - scones och varm choklad. De resterande timmarna på vakten gjorde vi inte så mycket, men det gav oss tid att öva på en kort sång till vaktöverlämningen till Babord. Sånger vid vaktöverlämningar är lite av Styrbords specialitet - och hjärnan bakom de flesta låtar är Kajsa, min hyttkompis. När tiden var inne så bjöd vi på en remake av små grodorna, fast då texten istället hade inslag av Babordsvaktens otur med sjösjuka.

Sömnen efter vakt var ljuv och imorse vaknade jag lagom till lunch vid 11-tiden. Jag möttes av frivaktens eufori över att det fans mottagning på däck, och inte långt efter var jag där uppe också. Väl på däck var det soligt och god stämning, land var i sikte och det visade sig vara Ibiza som jag såg. Till lunch blev det linsgryta, och den goda smaken visade på att kockarna Sporre och Bronte än en gång lyckats med lunchmenyn.

Under dagvakten var jag post och fick chansen att njuta av de vackra vyerna och det glada vädret när jag stod som rorsman, livbojsvakt och utkik. Jag fick se Ibiza passera på babordssidan och under min tid som rorsman så var det viktigt att hålla kurs för att köra emellan Ibiza och de små öarna på styrbordssidan. Många var glada över att se land, men tyvärr meddelade Leo (andrastyrman) oss att de välkända Ibizapartyna fanns på helt andra sidan ön - vilket lugnade stämningen lite, och fick mig som rorsman att hålla mig till rätt kurs och inte svänga in mot land. Arbetsstyrkan höll på med underhållsarbete och frivakten samt befälen hade fullt upp med att ständigt skifta sida på däck för att fånga solen mellan rå och mast.

Vid 3-fikat så serverades kärleksmums som Emily hade bakat under natten - och än en gång serverades sötfika på samma dag som jag skulle skriva blogg om. Vi äter faktiskt inte sötfika varje dag, utan för det mesta äter vi mackor eller kanske en frukt om man har tur.

Efter vakten klättrade jag i riggen tillsammans med Arvid, Rasmus, Tyra, Hampus, Sofia och Kajsa. Vi klättrade upp till storröjeln och hängde där en bra stund, och efter en liten stund skymtade Tyra en rocka. På vägen ner från riggen lyckades jag, och troligtvis alla andra, återigen skära sig på de taggiga säkerhetsvajrarna vid bramsalningen - ett problem vi haft under några veckor, men som vi nog ska lösa under nattens vakt.

Innan middagen klättrade jag upp i riggen igen och satte mig på förundermärsråt och utnyttjade den sista mottagningen samt betraktade solnedgången som senare på kvällen skulle bli väldigt vacker. Till middag bjöds det på pyttipanna, vilket fick mig att längta hem litegrann - men samtidigt så hade jag gärna hängt med samhällsklassen på deras resa också!

Hulda Svensson, styrbords vakt