Sortera, vaska, komprimera!

Idag är det söndag här ombord och vi börjar närma oss två veckor sen vi stack från Progreso i Mexiko.

Två veckor är samma tid som det tog oss att korsa Atlanten första gången vi gjorde det. Då vi inte visste hur det skulle kännas att vara till sjöss så länge var många av oss både taggade och nervösa. För att inte dra ut på det så gick det kanon, vi slog rekordet och kom som sagt över på två veckor. Det svåra med att vara ute till sjöss länge är faktiskt, inte för mig i alla fall tiden eller enformigheten även om den tar på en något. Det svåraste som även befälen berättade om innan vår första Atlanten segling är en platsfråga och den handlar om sopor.

Innan vår första korsning så fick vi reda på att det är enormt viktigt att komprimera sopor innan de kommer in i soprummet så att det inte blir fullt. De sa även till oss att ingen klass hade klarat sig hela vägen utan att behöva stuva om rummet, alltså ta ut allt, komprimera ännu mer och sen packa om.

Vi i klassen enades då om att ingen var sugen på detta och komprimerade allt vi kunde och slapp packa om soprummet helt. Denna gång är det viktigare än någonsin att ta hand om sopor och sophanteringen ombord har nästan blivit en konstform. Vi sorterar redan alla våra sopor och komprimerar själva innan vi slänger det men det stannar inte där. Vi turas sedan om vaktvis varje natt att komprimera och sortera alla sopor på nätterna. Byssan slänger också mycket som varje natt ska tvättas ur och sedan komprimeras.

Det jag vill komma med är att det alltid är det som man inte tänker ska vara ett problem som är ett problem när man är till sjöss. Jag tror inte någon i vakterna är speciellt rädda för eventuella oväder som kommer utan det vi alla fruktar mest är att vi ska behöva komprimera om våra sopor någon dag.

Utöver soporna så är stämningen bra ombord och rutinerna börjar sätta sig inte bara medvetet utan undermedvetet också. Det jag menar är att då alla dagarna liknar varandra så mycket vänjer sig hela kroppen vid alla de tider vi har. Man vet när man ska vakna och är beredd på att bli väkt redan innan dörren öppnas. Magen har också vant sig och man blir hungrig när man ska vara hungrig.

Allt som allt har vi det bra!!

Andreas Brandt Midskepps