Öckerö gymnasium

Stor våg, liten våg, allting går i vågor!

Vi i styrbordsvakten gick av vakt klockan 04:00 efter att ha sjungit en ljuvlig norsk call n response-låt på avlösningen som vår norska vaktledare Aleksander lärde oss medan vi trimmade segel under nattvakten. Det var en mycket bra, rolig och lärorik vakt och alla var på gott humör när vi gick och lade oss för natten runt fem-snåret.

Dygnet vänds lite upp och ner under 12-4 vakten, något jag inte riktigt har vant mig vid vilket delvis därför gjorde det svårt att somna. Delvis berodde det på den ihärdiga lutningen som gör att man näst intill står på skottet (väggen) i kojen. Men tillslut måste jag ändå ha lyckats somna, till ljudet av vågornas kluckande mot skrovet, för plötsligt tändes lampan i hytten och det var dags för lunch.

Äntligen sken solen när vi kom upp på halvdäck. Vädret spelar en oerhört stor roll för hur mycket man tycker om livet ombord. Att spendera 8 timmar av dygnet utomhus i genomträngande kyla och spöregn som hårda vindar piskar rakt upp i ansiktet, respektive solsken och en behaglig havsbris som kontrast till den värmande solen, gör verkligen stor skillnad för den upplevda livskvalitén ombord. Idag blev en sådan där solig och riktigt härlig dag. Vindarnas riktning och styrka har varit mycket bra för god segling. Sedan vi lämnade Porto Santo har vi snittat en 7 knop och vi har redan gjort ungefär halva sträckan distansmässigt. Det har därför varit mycket arbete med seglen: brassning, trimning och sättning. En ny lärometod som våra befäl infört är att ha en elevvaktledare varje vakt, alltså att en av oss styr och övervakar de seglingsmanövrar som vi genomför (med lite hjälp om/när det behövs såklart). Det är ett väldigt bra och effektivt sätt att lära sig hur alla vindar, segel och tampar hänger ihop, vilket ändå kan vara roligt att ha lite koll på nu när vi gått på Gunilla i snart tre år.

Vinden skall emellertid mojna och vi kommer inom nästkommande dygn att hamna i ett lågtryck med rak och stark motvind. Det vill säga: mindre fartfylld segling och mer fartfyllt underhållsarbete att se framemot.

Efter vakt hade vi lektioner och efter lektionerna gick vi upp på däck för att njuta lite av solnedgången. Det var en riktigt drömmig kväll. Med alla segel satta och det varmgula ljuset som solen beklädde världen i visade sig Gunilla verkligen från sin bästa sida - kanske för sista gången någonsin för vår del. Det var en fin, och lite nostalgisk, stund. När ett gäng delfiner sedan kom hoppande i de gyllene vågorna blev hela situationen nästintill komisk av surrealismen. Vi satt kvar länge efter att solen gått ned och bara pratade. Bland det bästa med att vara ombord på Gunilla tycker jag är att man dygnet runt är omgiven av människor som man tycker om, det finns alltid någon att snacka med eller något roligt att hitta på. Den magiska kvällen till ära diskuterade vi tillfällen under denna resa då vi varit riktigt förbannat irriterade. Klart det kan vara lite påfrestande att dygnet runt vara omgiven av människor som man tycker om, även om man tycker om dem. Familjekärlek. Det var skönt att skratta tillsammans åt dessa stunder iallafall.

Efter en uppskattad invadering av midskepps nattfika, lite ukulelespelande i Stora mässen och skönsångs-purrning av vakten blev klockan 00:00 och med åtta glas slagna mötte ännu en dag sitt slut här ombord, i samma veva som en ny drog igång.

Väder, känslor och dagar: allting går i vågor!

Filippa Forslöw
SA1922

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se