Superbackisar

Att vara backis i byssan tenderar ofta till att bli stressigt men i dag har det nästan varit för trevligt.

Att vara backis i byssan tenderar ofta till att bli stressigt men i dag har det nästan varit för trevligt. För det första har styrbords- och midskeppsvakten frivakt och eftersom vi idag lämnar Las Palmas så är alla ute och njuter det sista av den trevliga staden. Vilket för min del innebär att det inte är lika många bullar som ska göras till trefikat eller lika många potatisar som skall skalas till middagen.

För det andra så, eftersom vi går över till sjövakter ikväll, slipper jag gå upp tidigt imorgon för att laga frukost till hela båten. Vanligtvis innebär det när man är backis i hamn att man jobbar hela dagen, man slutar lite senare än arbetsvakten men man slipper sitta fartygsvakt mitt i natten. Istället går man upp kl 6 för att laga f rukost, vilket vi slipper nu när sjövakterna sätts ikväll. För det tredje hade jag väldigt trevligt sällskap i byssan och då syftar jag inte på kockarna, jag syftar på Matilda och Julia.

Jag, Matilda och Julia var verkligen superbackisar, vi jobbade bättre än ett väloljat maskineri. Både arbetsuppgifter och raster delade vi upp mellan varandra utan problem, inga sura miner. Nä, nu ljög jag, det var visst lite sura miner under städningen. Inte på grund av dålig lag-anda eller lite energi, utan på grund av att jag under gårdagen glömt att smörja in solkräm i knävecken. Vilket straffar mig en dag som denna när man behöver sitta på huk för att städa under ugnen. Men med lite bra musik i högtalarna så gick det att fokusera på annat.

Klockan 22.10 var det uppställning på stordäck. Vi räknade in alla så att ingen skulle missa chansen att komma till El Hierro. Efter uppställningen så la vi loss och åkte ut ur hamnen, förbi alla kryssningsfartyg och andra båtar. Det sista jag såg innan jag gick in under däck var att människor från kryssningsfartygen stod på sina balkonger och vinkade till oss med ficklamporna på sina mobiler.

Svea Ohlsén Babord