Svåra beslut

Dagen har varit full av svåra beslut. Beslut på beslut som har avgjort hur dagen har format sig. Det hela började klockan 11.20 då hela 12-4 vakten (babord) purrades av en energisk rondman från styrbord.

Efter att yrvaket lyckats ta sig ut ur den bastu som jag sovit i lyckades jag ta mig upp till byssan. Redan där ställdes jag inför dagens första beslut. Skulle kaffet drickas ute på däck, där det fanns syre som jag kände starkt behov av efter natten i redan nämnda bastu, enda nackdelen med detta alternativet var att värmen ute redan började överstiga temperaturen nere i inredningen, eller skulle kaffet drickas i lilla mässen, en mäss fylld till bredden på väl undangömda mjölkpaket, nyvakna elever och törstiga arbetsstyrkor. Jag fattade ett beslut. Kaffet togs med ut på däck och jag satt länge och funderade över livets frågor. Efter ett tag kom en hyttkompis till mig och slog sig ner på den berömda styrbordslåren och där satt vi. Utan att säga ett ljud till varandra satt vi och tog in styrbords arbetsstyrkas hårda slit, det underbart blåa vattnet och det faktum att vi snart kommer ankomma till Belize city.

Men tiden hann snart ikapp oss och det var nu dags att kriga sig in i lilla mässen, vi slogs med kvarglömda selar och flytvästar i svalen och när vi väl nådde vårt mål ställdes vi inför ett nytt tufft val. Ska vi äta frukost eller lunch? Detta beslutet kan vara avgörande om man älskar eller hatar 12-4 vakten.  Idag var det dock ett lätt beslut att fatta. Då kockarna tyvärr hade valt att inkludera yougurten i nattens fika så fanns det inte längre någon yougurt kvar till stackars babord. Det blev bara att sätta sig och mumsa i sig en pasta och bön-carbonara. 

När denna måltid var över begav vi oss ner till hytterna. Gemensamt satte vi oss och mötte nästa stora beslut. Beslutet som kommer avgöra om de kommande dagarna blir smärtfyllda eller behagliga. Det sprangs in och ut ur hytter och efter mycket funderande och diskuterande kom majoriteten av vakten överens. Det skulle räcka med en 20-faktor på dagens solkräm.

Trots våra entusiasm gled vakten förbi oändligt långsamt. Glasen hade aldrig slagits långsammare och tiden till 3-fikat räknades ner av samtliga. Trots att tiden ville oss illa så lyckades vaktens poster segla ihop 20 distans och återigen slogs vi över att det snart var dags att ankra utanför Belize. 

När vakten väl hade passerat gled det mesta som på som en dans på rosor. Förutom det svåra beslutet som samtliga var tvungna att fatta klockan 16.15. Det var tiden då babords lektioner började, skulle följande 4 timmar spenderas pluggande eller film-tittande. Dock visade vakten god moral och majoriteten sammanställde de intervjuer som skulle sammanställts. När lektionen väl var slut så ställdes vi inför kvällens viktigaste beslut. Klockan var nu 20.00 och vi skulle gå på vakt igen om 4 timmar. Var det värt att sova innan vakten eller inte. Varje dag kämpar vi med detta beslut. Det slutar oftast med att vakten går åt skilda håll. Vissa sover medans andra kämpar sig igenom dessa 4 timmar i hopp om att vara piggare när de väl går på vakt.

Det var dessa beslut som avgjorde babords öde idag, hur morgondagen kommer se kan jag bara drömma om, vem vet, det kanske kommer finnas yougurt tillgängligt vid frukost/lunchen och då, då lär vi alla stå där återigen och väga fördelar och nackdelar kring en stadig lunch eller behaglig frukost.

Towe, babords vakt