Tid

Idag är det exakt en månad sedan jag mönstrade på Gunilla och exakt fyra månader och 21 dagar sedan jag började ettan.

Det betyder att det är en månad och tio dagar kvar tills jag sitter på flyget på väg hem från Miami och exakt fyra månader och 26 dagar kvar tills jag går ut ettan. Tid är något jag inte begriper, i stunden känns det som en evighet men i efterhand känns det som några sekunder.

Jag sitter för tillfället på en båt mitt på atlanten med mina 42 klasskamrater, som jag träffade för första gången för exakt fyra månader och 21 dagar sedan. I mitt huvud känns det däremot som om det var igår jag lärde känna dem samtidigt som det känns som att jag känt dem i hela mitt liv.

Alltså sitter jag på en båt mitt ute på atlanten med mina 42 klasskamrater som för tillfället är hela min värld, de är dem enda personerna som förtillfället rör mitt liv. Allt annat i mitt huvud står still, min tid står still samtidigt som den går i racerfart. Tid är något jag inte begriper.

Idag har jag varit post och eftersom att du då inte får prata på fyra timmar har du mycket tid till att tänka, jag valde att tänka på just tid och på hur lång tid dessa fyra timmar tog just då. Men fyra timmar är inte mycket i efterhand. Jag har levt i många fyra timmar i mitt liv.

Tänk på tid du/ Sabrina Lennartz