Tillbaka och påväg, äntligen

Äntligen tillbaka, eller äntligen påväg. Efter en vecka i min trånga och mörka koj är jag tillbaka, tillbaka till skratt dygnet runt, tillbaka till sovstunder på halvdäck och livet.

Detta sjöbenet är det sista, vi är påväg hem nu. Jag har varit sjuk men nu är jag frisk. Det är faktiskt livets känsla. Vi har alltid haft ett mål med seglingarna, en destination som får oss att kämpa extra mycket och längta. Nu är den destinationen hem. Vi ska hem. Denna resan har varit så mycket, den har förändrat alla och allt. Ingenting är som innan, ingen är som innan. Personer har blivit helt annorlunda för mig, visat sig själva utan de skal som tidigare funnits. Jag har lärt känna så många nya personer på ett helt nya sätt. Allt är helt nytt mellan oss, och jag tror att åren efter detta kommer bli bäst. Jag har fått vänner för livet. När vi om tio dagar kommer hem kommer allt vara som vanligt fast helt upp och ner, vi börjar om på något sätt. Jag längtar hem, men också tillbaka. Trots att vi inte åkt längtar jag tillbaka till nästa resa. Detta har blivit som ett hem, vi bor ju här, tillsammans. Jag och min extra familj. Vi äter middag tillsammans, jobbar tillsammans, sover tillsammans och har så jävla roligt tillsammans. Det jag egentligen vill säga är tack. Tack till vakten, alla hemma, livet. Detta kommer jag aldrig glömma, faktiskt.

Nellie Palmborg SA1922