Tjär i sötfika

Idag blåste det mer än vanligt och vågorna skvätte ända upp på halvdäck. Med dimma i luften lyste månen upp havet genom molnen. Motorn var i full gång och vår kurs var riktad mot Portsmouth.

Nattvakten var inte så händelsefylld förutom varje timme då jag gick rond. Att vara rondman går ut på att man ska hålla koll på att allt fungerar som det ska på båten. Det gäller alltså maskinrummet, byssan och att tvätta all fartygstvätt. Det kan vara väldigt trevligt att gå runt på båten och ibland vika tvätt i sin stillsamhet, men denna vakt var det lite jobbigare att vara rondman. Maskinrummet var som en bastu och vågorna gungade in mig i väggarna i tvättrummet. Tillslut tog havet kol på mig och jag blev sjösjuk. Men som tur var fick jag sjösjukans bästa medicin som var gitarrspelande och sång på akterdäck. Tankarna for i väg när vi lyssnade på den vackra visan ”I’ve got a crush on you” sjungandes av Fabian.

På dagsvakten lärde vi oss allt möjligt om tjära. Vi vet nu vad tjära är till för, hur den fungerar och dess historia. Tjära är gjort på växter och kodrik ved, det uppfanns på 1600-talet och det är ett väldigt fint klet enligt vår vaktledare My. Vår vaktledare är väldigt kär i tjära om kan säga så.

Förutom teorilektionen så berättade My också om ostindiefararen som hon seglat på några gånger. Jag tyckte hennes historier om de förra ostindiefararna kallade ”Götheborg” var riktigt häftiga. Tyvärr så ska den nuvarande ostindiefararen bli ett museum vid stenpiren så där rök min chans till att bli en riktig pirat.

Klockan ringde och det var dags för det dagliga trefikat igen. Det blev smulpaj och den var verkligen värt väntan och allt vårt slit på vakten. Jag hoppas att vi lär oss om andra kladdiga kladdmedel på båten tills nästa vakt och att sötfikat försätter vara gott!

Sofia Klahr, styrbord