Tredje dagen i Lissabons hamn - den första klättringen

Dagen började med en väckning klockan 07:00 och en spännande dag stod på sin glänta. Frukosten var serverad med en god och fyllig gröt, tillsammans med en härlig smörgås och ett glas apelsin juice. Idag var det en speciell dag för personerna som sov i tvärkojerna, då vi skulle för första gången på denna resa klättra upp för de nästan 40 meter höga masterna.

Efter frukosten var det frivakt för babord och jag samt Adam, Emma och Thyra bestämde oss för att ta oss en vända in till Lissabons centrum. När vi kliver in i staden ser man otroliga hus med många karaktäristiska drag, med dörrar som inte liknar något man tidigare skådat. Efter en stund hade vi varit inne i ett antal affärer och vi tog oss en liten fika paus, som innehöll allt ifrån en syrlig liten citronpaj till en ost och skinksmörgås till en liten kopp varm espresso. Vi satt en stund och njöt av fikan medans vi pratade igenom om vad vårat sista stopp skulle bli innan hemfärd, då alla måste vara hemma klockan 13:00 eftersom Lissabon stänger för dagen i och med smittspridningen. Slutligen kom vi fram till att vi skulle besöka en butik som var känt för att sälja saker av eller delvis av träslaget kork. Här köpte jag och Adam varsin souverni och därefter tog vi en spårvagn tillbaks till båten Gunilla. När vi väl kom hem var det dags för lunch, när maten var i magen var det dags för alla att samlas på däck för en brandövning för att vara beredda inför en oförutsägbar brand. Efter övningen skulle alla från tvärkojorna stanna kvar och invänta den efterlängtade men också mycket nervösa klättringen på båten. Allt började med att varje person fick sin alldeles egna sele som man ska ha under hela resan. Därefter hade vaktledaren Anja en genomgång på hur man sätter på sig sin sele, sedan var det dags för att bege sig upp för masten. Efter att jag klättrat ända upp och rörde vid mastens högsta punkt så skulle man hela vägen ner igen, det gick bättre än förväntat och jag tyckte det var en otrolig upplevelse trots att det fanns en stor nervositet. Den största rädslan jag hade var att man skulle klättra utan säkerhetslina i en del av klättringen vilket gjorde att man fick en oroväckande känsla i kroppen, men som sagt gick det överförväntan mycket bra. Men äventyret var inte klart ännu när man landat på däck skulle vi återsamlas och denna gång var det dags för knytning av knopar som detta skulle leda till att vi klättrade upp igen för att sedan pröva att beslå och bärga ett segel, detta utförde vi genom att stå på en vajer precis framför rået som man sedan knöt sin knop för att beslå seglen och bärga knopen för att ta ner det. Det krävdes rejält med samarbete och man blev bättre och bättre på att veta i vilken ordning allt skulle genomföras samt hur man skulle göra, vilket resulterade i att det tillslut blev rätt och seglen var i god form igen. När klättringen var avklarad var många lite små slitna i samtliga delar av kroppen och det var välförtjänt med en mycket god middag som byssans kockar hade fixat ihop. Kvällen började ta sig mot sitt slut och den avslutades starkt med en mycket rolig och humoristisk videofilm som Sa1821 hade gjort.

//Philip Lund Sab2023