Tredje gången gillt

Hela förmiddagen spenderades inlåst, målandes i maskinrummet och eftermiddagen spenderades i en droppstensgrotta. Livet skiftar snabbt här på Gunilla.

Morgonen började som vanligt klockan 07.00 för alla andra med frukost. Men vi i hytt 6 tog sovmorgon och sov ända fram till uppställningen istället. Man får ta vara på den sömn man har och då får frukosten ryka ibland. Efter en kylig uppställningen så började vi i babords första vaktdag här i Malaga. Jag drog såklart nitlotten, att hamna i maskinrummet. Jag var förberedd på det värsta, 50 grader värme och det öronbedövande ljudet från motorn. Jag skulle personligen kalla maskinrummet för helvetet på båten. Men jag mötes av lagom temperatur och knäpptyst, helt perfekt! Dagen till ära så var det dessutom kärleksmums till 10-fikat vilket gjorde arbetet i maskin ännu lite lättare. Alltid lika fantastiskt när backisarna överraskar med något gott.

Efter lunch, potatis och tofu (något som vi vegetarianer har ätit väldigt mycket under denna resa) var det dags för den dagliga städningen. Städningen avbröts dock abrupt av att den efterlängtade matleveransen kom, den tog längre tid än planerat så vi i vakten fick 7 minuter på oss att byta om från arbetskläder och ta oss upp på kajen. Alla hann som tur var även om det var nära att några missade besöket, då kunde resan mot Cueva de Nerja börja. Dessutom så hade vi problemet att vi skulle släpa med oss 32 pizzor till bussen och sedan hela bussresan, vi måste ha sett helt sjuka ut. Men sedan efter 2 h så kom vi iallafall fram. Vi skulle nu äntligen få besöka en riktig droppstensgrotta. Med våra två tidigare misslyckade försök så var förväntningarna låga. Först St.Michaels Cave i Gibraltar vilket verkligen var en flopp och sedan droppstensgrottan i Alghero som var stängt pga för högt vatten. Tredje gången gillt och nu skulle vi väll äntligen få lyckas.

När vi kommer av bussen så inser vi att vi är 1h och 45 minuter tidiga. Vi bestämde oss därför för att gå och kolla på en akvedukt som vi hade åkt förbi med bussen. Efter att ha virrat omkring bärandes på våra pizzor i den lilla byn så kom vi äntligen fram. Men det blev inte så mycket fokus på akvedukten, utan vi bestämde oss för att ha vårat pizzaparty på en liten gräsfläck brevid den. Pizzan var väldigt god, även om den hunnit bli kall.

De 1h och 45 minuterna gick fort och det var dags för vår guidade tur i grottan. Vi hade en guide som gav oss en "speciell" tour, ingen vanlig touristtour utan denna var för forskare. Vi gick runt inne i grottan i ca 2 h, vi kollade på uråldriga målningar i grottan och fick lära oss om droppstenar till våran essä i kemin. Grottan var verkligen över alla förväntningar och alla var så nöjda med besöket. Det var verkligen en riktig upplevelse.

Utanför grottan i väntan på bussen så hittade vi några clementinträd. Vi blev bara tvugna att testa. Vi var förbereda på att de skulle vara sjukt beska men blev överraskade med att de faktiskt inte var så farliga, nästan goda till och med. Sedan väntade den 2 h långa bussresan hem, vilken även den bestod av sömn för hela klassen. När vi kom hem så mötes vi av sjöfartarna (som varit kvar och vaktat Gunilla) de hade bakat bullar så det luktade ljuvligt på hela kajen! Som tur var så blev det även några bullar över till oss naturare, vilket var väldigt snällt<3

Nu är det bara två dagar kvar på denna fantastiska resa. De sista dagarna kommer att bestå av packning och städning. Nu ska man packa ihop det som varit ens liv de senaste två månaderna. Det känns både sorgligt att komma hem till kalla Sverige, men även skönt att träffa alla man saknat där hemma. Nu är det verkligen inte långt kvar tills vi ses igen Sverige, hoppas ni är redo!

Olivia, Babord